Kanske inte ändå.....

Livet är ett aber just nu. Jag har ont. Mer ont än normalt vill säga. Ont klarar jag bra. Vet inte om jag ska skylla på dansen i lördags. Jag vet i alla fall att jag skyller på mig. De första två nätterna helt utan sömn var rätt ok. Det är nu det börjar bli jobbigt. Jag trodde, kanske lite lättsamt, att jag skulle ha extraont en dag eller två sedan återgå till normalont, så är inte fallet. Det kunde jag ju inte veta. Kanske en lärdom att dra. Benen är faktiskt inte värst, det hade jag trott. Nej det är axel, arm och nacke. Känns som om nacken dragit ihop sig på något onaturligt sätt och jag sitter mest hela tiden och försöker tänja. Jag är förvånad. Jag är besviken. Än en gång ser jag vilken låg nivå jag har. Att jag faktiskt inte håller ens för enstaka aktiviteter.
Igår var det nämndmöte. Jag lade ner extra jobb på att inte se trött ut. Lite färgglada kläder, täckte svarta ringar under ögonen och var rätt nöjd. Trodde jag kamuflerat mig väl.
Direkt innanför dörren hör jag, --Vad trött och sliten du ser ut.
Hoppas på värme idag, vill ligga i solen och se om värme gör gott.. Har inte tänkt lämna huset, bara vila. Jag hade vansinnigt roligt i lördags men jag börjar allvarligt fundera på om det var värt det. Med facit i hand, kanske inte....

Som att cykla.

Ibland blir det bäst när man inte har lust. Vis av den erfarenheten gick jag på festen igår. 40 minuter innan det var dags bestämde jag mig. Färgglad för att lätta upp min egen stämning. Med andra ord hade jag inga förväntningar. Mingel, glögg och massa folk att hälsa på. Följdes av en lättare dansintroduktion. Bugg. Då föddes tanken att det kanske går. Hur många år är det sedan jag dansade tro? 3-4-5, jag vet inte riktigt, men det är en av de stora sorgerna, att inte kunna dansa längre.

Jag spanade, ha ha, nästan som förr i världen, in vem som kunde dansa. Om benen inte håller måste det vara en kavaljer som fixar det. Inga problem jag fann honom direkt:-)

Efter övningsdansen var det mat. Hamnade vid ett trevligt bord där samtalen flöt lätt. Det är verkligen roligt att lära känna fler människor i den här organisationen. Namn får ansikte o s v.

När dansen väl började satt jag och gruvade mig lite. Samlade mod och bjöd upp den utsedda mannen. Förklarade kort och han lovade vara försiktig Några skälvande steg innan oron släppte och jag insåg att det höll. GUD SÅ HÄRLIGT. Stegen sitter, jag vågade, jag kunde. Ont som F...n gjorde det, men det var det värt. Du kan ju dansa sa han förvånat. Ja tydligen, kanske det är som att cykla, det liksom sitter där. Många var det som efteråt var glada för min skull. Det blev bara en dans, men det blev en dans. Herre gud, det blev en dans!

Bild från googel bildsök.

Massage!

Jag har ont. Maken försöker så gott han kan att massera, det hjälper för stunden. Problemet är min ena vad. Jag har som en knuten hand i benet. Förstår att det är en muskel som inte vill vara med längre. Helt i stas. Varje steg jag tar gör ont. När maken masserar släpper det lite, för en stund. När jag sedan går igen knyter det sig sakta men säkert till låst läge. Obehagligt är det! Ett tag funderade jag på propp, det var innan jag kände hur stor och påtaglig knuten är. Jag behöver hjälp. När jag ledde pass på friskis hade jag en tjej med egen massageverksamhet, ska ringa henne imorgon, hoppas hon inte har semester. Halvkropp, baksida ben, finns det:-) Det är i alla fall där behovet sitter. Tror inte ens jag klarar sjukgymnastiken som är bokad på tisdag. Måste verkligen ha massage!

Tänk om det vore ett par snygga skor!

Håller på och förbereder mig för avfärd. Skall till oropedtekninska idag. Hämta ut mina inlägg. 1500 kronor. Usch och fy så surt det känns! Det är inte ens säkert att de hjälper. Ingen garanti eller pengarna tillbaks om man säger så. Jag önskar jag kunde lagt pengarna på något roligare. Ett par snygga skor tillexempel.

Min spikmatta och jag.

Vi har sannerligen ett komplicerat förhållande, min spikmatta och jag. Först längtade jag och trånade i månader. Tyckte 700 kronor var väldigt mycket. Eftersom alla lovordade den gjorde jag till slut slag i saken och införskaffade en. Det är tre veckor sedan. Jag köpte den svenska modellen. Gillar tanken på att den inte flugits hit från Indien. Dessutom är den lätt att hålla ren, bara skölja av.

Första försöket blev en ren katastrof. Eftersom jag läst att alla blir sömniga och sover gott efter en kvart på den, använde jag den vid läggdags. Sedan vankade jag av och an hela natten. Det gjorde så ont att jag var färsdig för psyk, höll på att gå ifrån vettet. Visserligen blev jag varm och fick pirrande känsla i kroppen när jag låg på den, men sedan utvecklades det till katastrof.

Lite rädd efter det lät jag bli en vecka. Sedan tog jag den istället vid sjutiden på kvällen, så att värkandet skulle hinna klinga av innan sängdags. Fungerade sådär. Därefter har jag provat direkt på morgonen. När sonen gått till skolan och jag är ensam, kryper ner i sängen igen och tar mig lite vila. Det har fungerat bättre. Fast jag kan inte påstå att den är beroendeframkallande eller ens så att jag längtar efter den.

Jag drar paralleller till när jag använder TENS. Den kan jag också bara ha på dagtid, aldrig innan sänggående. Det startar något i axeln på mig som inte ska väckas. Jag funderar på om det har att göra med att jag är nervskadad. SÅ är det säkert. När cirkulationen startar i min annars dåligt cirkulerade kropp får nerverna spader och jag får värre ont.

Jag försöker ändå, då och då, ligga på den. Vissa dagar som idag när jag inte kan sluta frysa är det skönt att ligga på den. Jag lägger en linneduk ovanpå bar blir olidligt. Dessutom lägger jag en kudde så att axeln inte får så mycket som resten av kroppen. DÅ fungerar det.

Idag riktigt kände jag hur kroppen reagerade. Nerver lever ju ett eget liv och det pirrar och drar där man inte alls förväntar sig. Idag fick ischiasnerverna spatt, fast det var rätt skönt. Säkert för att jag stod en timma på stan. Värmen kom åter i kroppen i alla fall. Jag slumrade en kort stund.

Någon mirakelkur för sömn, smärta och viktnedgång är det inte för mig. Men vi håller på att lära oss leva med varandra, min spikmatta och jag.

Popcorn

Visst finns det lä på min tomt. Inklämd i ett hörn på altanen satt jag mest hela dagen. Mindre kaffe idag. Vårdar magkatarren på rätt sätt... Fick hämta årets första solskydd. Inte kan man tro att solen tar så men det gör den. Solen steker härligt och min fräknar de poppar som popcorn. Struntar i det. Jag vilar i alla fall! Följde senare med maken och handlade inför helgen. Vårt favoritvin är tydligen slut i sortimentet, snopet. Vi ska grilla imorgon, härligt. Grabbarna ska ha chokladpudding till efterätt, själv tänkte jag synda med...popcorn.

Ordinerad vila.

Det känns som tandvärk i axeln. Antar att det är av det jag klippte häromdagen. Ingen kapacitet alltså. Blir lika besviken och förvånad varje gång. Maken som inte får sova när jag har hemska nätter har ordinerat vila idag. Sitt i solen, sitt still sa han. Det blåser nordlig vind men hittar jag bara lä ska jag sätta mig. Vill inte ha så här ont hela helgen.

Funderar också på att bemöta en insändare. Idag skriver en man på fullt allvar att regeringen inte är passiv. Får se om jag hittar kraft. Tänka kan jag ju, även om jag är ordinerad vila.