Det tog musten ur mig. Jobbet och allt annat. Jobbet låter så pretentiöst och jag fattar att en yrkesmänniska hade fixat det här med vänsterhanden. Jag saknar rutin, det är bara så. Texten är lämnad, väntar på någon sorts feedback. Bilder fixade sig nog till slut... Vi får väl se.
For med sonen till Torp när allt var klart, dags att planera vardagen och mat. Inne i butiken med kundvagnen som stöd inser jag att jag inte har plånboken med mig. Bara att vända hem igen. Vi struntar i att handla sa jag till sonen. Därefter insåg jag att en del behövdes till dagens måltid. Hem efter plånboken och ut igen. GRRR. Det är dags attkoppla på hjärnan igen.
Nu återstår 2 garderober att montera därefter kan vi förhoppningsvis hitta vårt liv här hemma igen. Nu är det inte roligt längre. Vi pratade om det imorse maken och jag, vilken enorm vända det blev med renovering och ommöblering. Liksom växte av sig självt..... Nu är det strax över och vi ska vila. Lagom till maken går till jobbet på måndag. Stackarn blev inte mycket vila för honom inte.
Skulle väldigt gärna avsluta med ett musikklipp. Bo Kaspers orkesters fantastiska Ett fullkomligt kaos, men jag hittar den inte. Försök förstå det jag vill förmedla ändå:-)
3 kommentarer:
Fnissar lite elakt. Det är inte så jäkla enkelt att slänga ihop en text som man kan tro. Även journalistik är ett yrke, trots allt. Jäpp, jag vet att du vet det och kanske inser det ännu mer efter den där persen. Det märkliga är att inte ens vi som är proffs alltid snabbt och enkelt slänger ihop saker med vänsterhanden, de där enkla reportagen kan ibland vara riktigt svåra att få till så de blir läsbara. En riktig nyhet är en sak, den skriver nästan sig själv, en annan sak är just att få det enkla att bli läsvärt.
Ja du det där med att koppla av och på hjärnan. Det är inte det alltid blir som man vill... Min mamma sa alltid att det man inte har i huvudet det får man ha i benen. Därför kan det bli många extra steg hemma hos mig.....Må så gott.
Annaa, somjag skrev yrkesfolket... men jag trodde ni hade det lättare. Sedan är väl svårare såfort det kommer krav och styrning, man kan ju inte precis låta kreativiteten flöda. Fick ihop det och me lite hjälp blev det en nyhetstext. Beröm fick jag också, det var roligt. Kul också att se att jag kunde se, fånga en historia och skriva ner den. Har funderat på skrivarkurs länge, det kanske är dags nu.
Ebba, många steg blir det:-) Jag trodde ett tag hjärnan låg i en formalinburk i förrådet, men nu har jag visst hittat den igen...
Skicka en kommentar