Ibland känns ens egen olycka mycket futtig. Det här inlägget är det värsta och det bästa jag läst någonsin. STARKT! Kunde drabbat vem som helst av oss. Läs det du också.
Nej! Ens egen olycka är aldrig futtig. Jag vägrar accepterar att min, din eller någon annans sorg skulle vara mindre bara för att vi inte formulerar oss lika väl, lyfts fram av en stor veckotidningsblogg och backas upp av många hundra läsare. Det är precis det här jag skrev om i min blogg, en risk med offentligheten. Men jag tror faktiskt inte att just han som skriver om sin sorg vill få oss andra att känna sig futtiga. Inte mer än än på det sätt vi alla grips av sorgens självupptagenhet när den slår till och finner allting annat ovidkommande och futtigt.
olgakatt, vi är alla en sekund ifrån. Annaa, jag inser att jag talar med kluven tunga! Jag har nämligen själv mottot att din egen olycka aldrig kan jämföras med någon annans. Det säger jag ofta till folk som tyclker att de till skilnad från mig, inte har så mycket att gnälla över.DIn ryggsäck är din referensram säger jag alltid. Brukar också för att förydliga mig säga att jag mår inte bättre av att tänka på alla som har det hemskt världen över. MEN, att mista ett barn är så ofatbart hemskt, som en tanke jag inte vill tillåta mig tänka. Därför tycker jag det är värre än allt. Just i det känns min egen olycka futtig.
Ett starkt inlägg, verkligen. Livet är fullt av olyckor och hemskheter, fast de får aldrig ta överhanden. Vardagsbekymmer i all ära, men vi ska minnas att njuta av allt det bra i vår vardag. Det gör oss också starkare, så att vi kan klara att hanskas med livets tragedier, som är svåra att undvika, om än vissa drabbas av fler och större (om man kan jämföra storlekar i dessa sammanhang) än andra.
5 kommentarer:
Livet kan ta en katastrofal vändning på en sekund. Och gör det.
Nej! Ens egen olycka är aldrig futtig. Jag vägrar accepterar att min, din eller någon annans sorg skulle vara mindre bara för att vi inte formulerar oss lika väl, lyfts fram av en stor veckotidningsblogg och backas upp av många hundra läsare. Det är precis det här jag skrev om i min blogg, en risk med offentligheten. Men jag tror faktiskt inte att just han som skriver om sin sorg vill få oss andra att känna sig futtiga. Inte mer än än på det sätt vi alla grips av sorgens självupptagenhet när den slår till och finner allting annat ovidkommande och futtigt.
olgakatt, vi är alla en sekund ifrån.
Annaa, jag inser att jag talar med kluven tunga! Jag har nämligen själv mottot att din egen olycka aldrig kan jämföras med någon annans. Det säger jag ofta till folk som tyclker att de till skilnad från mig, inte har så mycket att gnälla över.DIn ryggsäck är din referensram säger jag alltid. Brukar också för att förydliga mig säga att jag mår inte bättre av att tänka på alla som har det hemskt världen över.
MEN, att mista ett barn är så ofatbart hemskt, som en tanke jag inte vill tillåta mig tänka. Därför tycker jag det är värre än allt. Just i det känns min egen olycka futtig.
Ett starkt inlägg, verkligen. Livet är fullt av olyckor och hemskheter, fast de får aldrig ta överhanden. Vardagsbekymmer i all ära, men vi ska minnas att njuta av allt det bra i vår vardag. Det gör oss också starkare, så att vi kan klara att hanskas med livets tragedier, som är svåra att undvika, om än vissa drabbas av fler och större (om man kan jämföra storlekar i dessa sammanhang) än andra.
isflaket, är enig med dig om att svårigheter gör oss starkare, men att förlora ett barn verkar så ofattbart svårt.
Skicka en kommentar