Att få lämna huset.

Att jag har tråkigt är ingen nyhet, men kanske förståt ni min glädje när jag får lämna huset. Förut har det endast varit för att åka till sjukhuset och det har dessutom varit jobbigt. Men nu har det ändrat sig så smått. Inte kan jag fixa det själv, men med hjälp. I onsdags var jag på ett samkväm på Gustafsberg, vi satt i solen och åt räkor. Jag är ny i sammanslutningen och tycker väl inte vi har så himla mycket gemensamt, men trevligt var det att sitta där i solen.
Att ta sig dit var en utmaning, trots rampen som snällt lagts ut var det en vådlig färd, trösklarna i huset var många och OTROLIGT höga, just så som det är i gamla hus. Maken som vid det här laget är proffs klarade det och jag är glad att jag vågade.

Idag var det dags igen. Maken skulle till Torp, vi letar efter någon sorts rabattkant. Jag fick följa med. Den nya rabatten görs av honom, men vi ska ju vara överens om hur det ser ut. Nu räddar han den Svarta Bambun som mirakulöst klarat vintern. När vintertäckningen togs bort såg det inte lovande ut, men jag blev glad att den alls visade liv.
Innan operationen gav jag mig på den, klippte ur och rensade den helt på döda blad. Nu kommer den så fint nerifrån. Eftersom jag fyllde igår önskade jag tt maken skulle fixa den upphöjda bädden för Bambun åt mig, bättre present kunde jag inte få. Igår fixade han alltså allt arbete med kanter och upphöjning, idag flyttade han Bambun. Strax när jag får gå igen ska vi också flytta Julrosorna och mina Dvärg Azaleor, det kommer att bli så snyggt så snyggt. Bra med större rabatter och mindre gräs säger maken, han avkyr att klippa gräset;-)
Födelsedagen firades väldigt lugnt ja nästan inte alls, men med en ny rabatt som present är det helt okej. Att jag dessutom fått lämna huset för annat än sjukbesök höjer glädjen lite, även om resan går till Torp....