Intog lunchen vid 13-tiden. Hade suttit två timmar i solen och det var skönt att komma in. Packar upp ur kylbagen och börjar lägga på tallriken. Öppnar en burk och locket trycks ner lite väl hårt en stråle av tomatblandad olja (som det legat makrill i) landar på mina ben och på kjolen.. Det ena benet är bart, det torkar jag snabbt av och fixar till med lite papper och kallt vatten. Det andra benet som är instängt i stödstumpan kan jag inte göra något åt. Strumpan klarar jag inte själv. Kjolen klarar jag förvisso, men om jag tog av den vad tar jag då på...kommer inte in i garderoben. Så där fick jag sitta flera timmar med mina stinkande kläder i väntan på maken som snabbt hjälpte mig både ur och i nya. Jag tränar på att ha mer tålamod sa jag till någon som ringde idag, det är det enda raka, för jag klarar inte såvärst mycket själv. Jag sitter mest där man satt mig..
Imorgon får jag sällskap till elvakaffet! Det ser jag fram emot:-)
2 kommentarer:
Förstår att du kände dig frustrerad! Var var mobiltelefonen? Fanns det ingen som kunde hjälpa dig av grannar eller vänner?
Makrillspad är inget man vill ha på kläderna - jag fick diska min makrillburk i diskmaskinen idag eftersom MM som är vegetarian inte tål lukten. Såna burkar ska ju återvinnas och inte slängas i soporna...
Att träna sig i tålamod skulle vi behöva lite till mans.
Musikanta, återvinnigen är det som gäller här, alltid. Jag är sophysteriker;-)
Telefonen hade jag, men ingen granne känner jag så väl att jag vill be om hjälp, syrran är bortrest och maken får ju ta ledigt från jobbet ändå för all hjälp jag behöver, så jag valde att sitta och osa....
Skicka en kommentar