Christina Husmark Pehrsson, kom hit jag vill prata med dig.

Inte ska man skriv att man har en skitdag, så det gör jag inte...... Det är tufft att sitta där man sitter och inte ha något val. Det är sommar och semester, folk är fullt upptagna med sitt , och här sitter jag. Det finns saker jag är glad för. Att allt kring sonen fungerat t.ex. Han använder sin nya cykel hela tiden och får på så sätt dagar på Unda trots att jag sitter här.

Däremot är det ett bakslag att jag fortfarande inte lämnat rullstolen, ens för kort stunder.Utöver att benet inte bär,värker , svider och bränner det hela tiden. Nätterna är hemska, dagarna inge bra. Jag äter mer medicin och tränar mindre, tyvärr tycks det inte hjälpa. Idag eller imorgon ska jag till VC för ett CRP, ett infektionsprov..... Det får bara inte vara så, inte denhär gången också.

I detta är jag superstressad över att mina sjukdagar är påväg att ta slut. Sista december ska jag vara frisk för att första januari börja jobba. Första mötet med försäkringskassan är planerat i september, måste börja arbetsträna i oktober, det är mitten på juli och jag gör inga framsteg.

Jag skulle vilja berätta vad det gör med en när rädslan griper tag och man inte ser någon framtid. När rädslan för att inte bli frisk igen övertrumfas av rädslan att bli utförsäkrad och utan inkomst. Den Moderatstryda regeringen tror på fullt allvar att bara för att de säger att det finns en rehabiliteringskedja, gör det de. Jag vet att på min arbetsplats säger de inget om rehabiliteringskedjan. De säger, vi söker arbete till dig i fyra veckor från din friskdag, sedan sägs du upp. Inga anpassade tjänster, inget extra, befintlig tjänst som ska vara ledig just då. Jag kommer naturligtvis att infinna mig på arbetsförmedlingen i vilket skick som helst, men jag tycker inte om vad alla dessa tankar och funderingar gör med mig.
Jag undrar så hur de tänker de som bestämt allt dethär.......Christina Husmark Pehrsson, kom hit jag vill prata med dig.