Ibland får jag höra att det är svårt att veta vem man ska rösta på. Vilka är egentligen bra och vilka menar vad de säger?
Jag svarar ER alla, det har aldrig varit lättare att rösta!! Det finns två tydliga skillnader i vad blocken vill med Sverige och svenskarna.
Rött
Vill investera i 100 000 nya jobb, praktik och utbildningsplatser. Vill sänka arbetsgivaravgiften för småföretagare. Vill modernisera bostäder, infrastruktur och anställa fler i välfärden.
Blått
Lovade fler jobb, det blev färre. Regeringen lovade färre i utanförskap, istället skapade man ett stort utanförskap. Bostadsbyggande och investeringar har avstannat och antalet utbildningsplatser har skurits ned.
Fortsättning följer......
3 kommentarer:
Tyvärr delar jag inte din uppfattning! Det är av sällan skådat slag svårare än någonsin för genomsnittssvensken att med övertygelse rösta! Socialdemokraterna har sällan, kanske aldrig i modern tid, varit så anonyma som tycks blivit ett faktum. En oerhörd ledartorka, försnävning och enkelriktning av politiken som gjort att många tom självklara socialdemokrater valt att rösta tom borgerligt. Mitt i eller i slutet på en lågkonjunktur!!! De väljer inte centern... utan Reinfeldt och Borg!!! De väljer medvetet bort Mona sahlin för att socialdemokraterna inte övertygar med henne. Man röstar på Reinfeldt för att man ser att de tycks ändå ha ett grepp. Även om man har vissa tvivel innerst inne. Så snarare har det aldrig på över 50 år ja kanske 90 år varit svårare att rösta! Allt är lite tvärtom just nu! Själv ska jag rösta S, men inte pga av Mona, utan pga att jag känner rörelsen, känner historiken och vet den kraft och vilja som åtminstone funnits. Det är inget att göra åt nu, men Anna Lind hade aldrig behövts "kvoteras" in. Hon hade fått stor upslutning från breda grupper, även utanför partiet. Mona Tyvärr, blev inte kvoterad på papperet men i praktiken. Hon hade ett alltför begränsat understöd och möttes av alltför många suckar redan från början. Rakt på sak så välkomnar jag henne i partiledningen... MEN INTE PÅ ORDFÖRANDEPOSTEN. Detta blev en gigantisk försvagning som vi aldrig tidigare upplevt. Denna förstärktes troligen av ett uttalat rödgrönt regeringsalternativ som av många uppfattas som instabilare än vad alliansen presterat under Reinfeldts ledning. Jag är snudd på benägen att hålla med. Inget ont om Lars Ohli men det blev nog alltför magstarkt för många S-väljare och de snarare stärktes i sin uppfattning att än en gång rösta på alliansen trots att de har socialdemokratiska värderingar. Ser tufft ut men vi håller tummarna,det kan vända. Men sedan kommer nästa match.
Anonym S-väljare mitt i livet, jag känner såklart igen det du skriver, men jag varken skriver under eller håller med. Svenska folket har fått det bra, det är jag tacksam för och vi kan tacka en långsiktig Socialdemokratisk politik för det. DÅ riskerar man att folk tappar sina rötter och blir medelklass till mer än plånboken. Det gäller för oss aktiva att visa på skillnaderna att Moderaterna faktiskt är en efterapning, det finns bara ett arbetsrparti i orginal, Socialdemokraterna.
När Mona Sahlin ersatte Göran Persson blev det en totalt ny vändning i partiet, från en buffel som pekat med hale handen och stött sig med många fick vi en partiledare som lyssnar på röreslesn som arbetar för att få rörelsen med sig. Det ser en del som ett svaghetstecken medan jag ser det som en enorm styrks. Naturligtvis tilltalardet inte alla och tyvärr frodas fördommarna när det alltid är fackföreningsröreslen och männen som kritiserar henne, de föredrar kanske en karl som pekar...
Jag är trygg i min ideologi så för mig har det aldrig varit lättare att rösta, det bar emot när vi hade Persson men då vilade jag cokså på ideologin, nu känns det betydligt lättare och jag känner vind i seglen tror absolut på en Rödgrön seger.
Spännande, en utav de första gånger jag bloggat. Till "fritt ur hjärtat" så: Din analys av medelklass och plånbok. Jag är helt med dej. Dock gissade jag att du är aktiv dvs mer innaför än utanför partiet. Och det skriver du också. Mona till skillnad från vad vi varit vana vid är hyfsat stark inom partiet men övertygar inte utåt på samma sätt som vi kanske skämts bort med. 30% är inte dåligt, men vi har varit vana vid 38-45%. Med en lång rad olika väljare från alla klasser och utanför själva partiet. Enda chansen att koppla fler röster är att återvinna förtroendet för den ekonomiska politiken. Just det, den hårdaste, kallaste, svåraste men dock så viktigaste frågan. Den som vinner förtroende här får ocskå bonusförtroende för sakfrågor som arbete åt alla, snurrande företag, skola etc. Nu har vi under Monas ledning varit duktiga på sakfrågor men tyvärr hamnat i skymundan gällande den ekonomiska politiken. Vi har rankats sämre än Borg av svenska folket. Visst sakfrågor är viktiga. Men i en valrörelse blir det som gulligull som drunkar i andra partiers gulligull. Här blir den ekonomiska politiken avgörande. Och där var vi inte med. Du gör rätt som stödjer din ordförande. Jag anser också att Perssons tid är över och är passerad. Men jag är djupt orolig över hur Mona ska skapa förtroende i ekonomiska politiken utan att Alliansen möjligen skulle göra ett kardinalmisstag. Så länge VP är med och även MP (Maria och Peter är bra, men de ska ju väck inom kort enligt stadgarna!!!) så kan vi inte bygga förtroende för att nå ca 40 %. Det som saknas är just den kalla, fyrkantiga frågan om den sk finanspolitiken. Vinn det slaget så kan vi få 40% igen. Men gulligull med sakfrågor har hittills tillhört småpartierna som är skolade till att alltid vara i opposition. Det är livsfarligt för S att gå däråt. Jag tror jag ska gå med igen.
Skicka en kommentar