Man ångrar bara det man inte gjort.

Efter många funderingar av för och emot bestämde jag mig så på torsdagen för att åka till Göteborg och besöka Bokmässan. Kom iväg senare än tänkt så jag var inte framme förrän vid halv elva. Eftersom jag har tillstånd för handikapparkering försökte jag hitta det i närheten av entréerna men det var omöjligt. Så himla dåligt! Hur kan en mässhall ha så få specialparkeringar?? Fick parkera borta på Tomtegatan och var tyvärr rätt seg i benen redan från start. Valde att lägga kryckorna i bilen eftersom jag insåg det omöjliga i att bära något och använda dem.

Blev förvånad direkt över att det redan var mycket folk. Rent av trångt, förra året hann klockan bli efter två innan trycket kom. Började på övervåningen där Afrikatemat höll till och där trädgård och matdelen också var.

Därefter snurrade jag något varv nere. Letade speciellt efter Heidruns och Brombergs förlag, fann båda. Annars gick jag mest på måfå.

Kändisarna stod som spö i backen, har nog aldrig, tror jag, sett så många samtidigt. SÄger som Gardell skrev på Facebook, de är en firmafest där de byter förkylningar. Mycket kindpussande var det. Jag hade fått generöst erbjudande att träffa folk i Göteborg för att slippa kör hem och på så sätt spara benet sista biten men redan klockan 2 insåg jag det omöjliga i att driva omkring ett par timmar till. Det tog mig 20 minuteratt gå tillbaks till parkeringen, höll på att inte kunna lyfta in benet i bilen och blev lite orolig. Vilade, åt en frukt, tog en tablett innan jag körde hemåt. Det gick bra. Jag shoppade nästan ingenting, hade fullt upp med att gå tror jag. Är väldigt nöjd med att jag utmanade mig på dethär sättet. Det ger mig också en klar syn på vad jag klarar och inte, jag tror mig om mer än jag kan. Men jag är glad att jag åkte har någonstans läst att på sitt yttersta är det aldrig det man gjorde man ångrar, bara det man inte gjort.