Fredagstema, Show and tell.

Gränser kort och gott säger Pettas att vi ska skriva om idag. DÅ gäller det att bestämma inriktning, gränser kan vara mycket. Jorden t.ex har vi delat in i länder och omgärdat med gränser. Gränser ifrågasätts ofta. Det tycks mig som om någon alltid vill flytta en gräns för egen vinning. Svårast att förstå just nu är Israel-Palestina konflikten. Hur kan det heta bosättningar i pressen som ett vedertaget uttryck? Borde vi inte tala och skriva om ockuperad mark?? Men det är så stort att det får stanna där.. På 70-talet när jag började resa utomlands var det spännande med gränser. Det innebar kontroller av passet och stationer med uniformerade människor som stirrade på en när man skulle in i något land. Hade man tur fick man stämpel också. Mitt nu 10 år gamla pass har inte en enda stämpel. Det innebär inte att jag inte passerat några gränser, mer bara att sättet att passera en gräns luckrats upp lite. Så finns det naturligtvis personliga gränser. De gränserna hävdar jag, sätter vi själv. EN av de vanligaste frågorna jag får är,
-Hur kan du vara så positiv?
Mitt svar är alltid detsamma.
-Nog skulle jag kunna sätta mig och tänka på hur djävligt livet egentligen är, och därefter grotta ner mig i det och må dåligt. Men vem skulle det gynna. Jag skulle snabbt må riktigt dåligt.
Jag har alltså satt en gräns! Att inte bejaka eländet utan ta tillvara allt som faktiskt också är bra. En viktig gräns som jag tror fler skulle må bra av att ha.

En gräns som också skapas av oss själva är hur fysiska vi är. Jag är en fysisk person. Kramar folk, tar och klappar på dom. Öppnar alltid min famn om jag möter någon kär vän. Älskar dessutom att bli kramad:-) Passar väl bra idag på internationella kramdagen...
Här märker jag ibland att jag stiger över en gräns. Alla är inte fysiska som jag och man vet inte det med en gång i en bekantskap. Känslan blir omedelbar och jag känner mig både dum och förtvivlad när jag märker att någon verkligen har sin gräns bra långt mycket längre bort än där jag just står.... Ett sådant gränsövertramp gör man bara en gång. Det är aldrig meningen att kliva innanför någons gräns det är bara lite svårt att veta var alla har sina gräser.Jag tycker också det är roligt att utmana gränser. Ja inte smyga över internationella gränser och bli jagad av gränspolis utan mer de egna. Känslan i att överbevisa någon som tvekat eller sagt, det går aldrig, är enorm. Den viktigaste gränssättaren är alltså jag själv och tänk så långt man kommer om man faktiskt tror att inget är omöjligt!

Dehär gången kommer alla bilder från googlebildsök.