Jag är förvirrad! Jag har stått i valstugan och försvarat Mona Sahlins kompetens med glöd. Jag har inte en sekund tvekat, ett enhälligt beslut finns bakom vår partiledare. Jag har heller aldrig mött någon som ifrågasatt kompetensen, man har ifrågasatt henne.. mascaran, huvudet på sne, sättet att tala och inte att förglömma trasslig privatekonomi. Jag insåg på ett tidigt stadium att de som röstar inte ville ha den partiledare vi presenterade. Jag kan köpa det. Däremot köper jag inte att man nu för debatten om just partiledaren på löpsedlarna.Tror ni verkligen att Maud Olofsson sitter säkert? Knappast, hon kommer göra en snygg sorti vad det lider men den debatten sker inom paritet. Jag fattar inte varför jag HELA TIDEN ska behöva läsa om mitt partis interna frågor på löpsedlarna.
Om vi nu inte kan ha kvar partiledaren ska hon väl ändå inte avrättas offentligt. Ensam har hon inte förlorat ett val. Har vi inget ansvar alls för att vi envisades med valet av partiledare trots att motståndet redan initialt var påtagligt? Jag känner mig sviken och jag känner mig som en svikare.
Mycket kan sägas om valförlusten och kanske också om valarbetet. Den absolut största kritiken borde ligga internt med fokus på att vi inte fick ut budskapet. Vi borde pratat sjukförsäkring men när vi gjorde det handlade det om några specifika fall och uppfattades populistiskt eftersom en översyn lovades. Vi borde pratat arbete för alla friska. Rätten att flytta hemifrån till egen bostad och chans att klara sig själv. Istället stod vi och sa nej till andras förslag. Vi framstår än en gång som nejsägare. Vi som kan och vill skapa ett Sverige för alla att leva i. Vi säger nej..... Inte undra på att folket tappade bort oss.
I spåren av detta blossar det upp ytterligare en debatt. Socialdemokraterna ska tydligen ut och gå... Vi måste gå åt vänster säger en del, vi måste gå åt höger säger andra, stå kvar och knö i mitten är också ett alternativ. Är det så enkelt?! Kan man ens dela in samhället idag i vänster och höger? Tack vare Socialdemokratiskt styre under många år är människor idag utbildade, vi har stora delar som är högutbildade, känner de igen sig i arbetarrörelsen? Skrämmer vi bort dem med vårt eviga tjat om borgare med höga inkomster som hotet mot samhället? Om vi ska ha nytt folk i partiledningen med erfarenhet från arbete på golvet, har vi inte diskvalificerat just de vi i valet inte lyckades nå fram till?!
Om ett parti ska ut och gå måste man kanske se vart folket finns. Inte gick de till vänster i alla fall!! Då hade Vänsterpartiet blivit större.... kanske måste vi stanna upp och fråga oss vad vi letar efter. Är det människorna med sympatier för oss, då måste vi vara ett parti som sträcker ut sig åt både höger och vänster och inte likriktat hoppas på en grupp i samhället, vi behöver alla och alla behöver Socialdemokratin.
7 kommentarer:
Jag följer nyheterna noga som ansvarig för våt AK:s hemsida. Denna lördagsmorgon känner jag att Mona Sahlin med sina raka säkra besked vinner alltmer respekt.
Förtroenderådet den 4 december ska ge en valberedning i uppdrag att inför mellankongressen pröva förtroendet för hela verkställande utskottet och partistyrelsen. Vid telefonkonferens med partidistrikten beslutades att redan nästa vecka drar igång med arbetet att ta fram en valberedning som ska föreslås förtroenderådet den 4 december. Vi har en samsyn om att vi bör ha en kongress så fort det är praktiskt möjligt, enligt Mona Sahlin.
Det hade varit helt ogörligt att ha en kongress under våren utan att prata person, enligt . Partiet behöver få visa vilka man har förtroende för, så att de som blir valda verkligen kan gå vidare stärkta efter en kongress.
S är överens om att partiledningen behöver ha ett starkt stöd och mandat för det stora förändringsarbete som nu måste följa.
Målet är att en stark socialdemokrati ska gå till val 2014 och 2018 med en framtidsförankrad politik, säger Mona.
Det är flera partier som förlorade i valet men det är bara S som nu tagit rejält tag i detta. Det är Monas förtjänst.
Så bra du skriver! Kan inte var mera enig. Nog måste s vara ett parti med många åsikter, det är ju styrkan, så inte är det begränsning vi behöver. Men däremot fler som både upplever och kan förstå verkligheten för människor idag. Och vad det skullle kunna bli imorgon. Jag pushar på Facebook.
Jag vet inte hur det är numer inom partiet, men för några år sedan brukade vi skämta: Om vi så har en häst till ordförande, så röstar vi ändå på partiet.
Efter valen skulle hästen minst slaktas, för allt är ju givetvis hans/hennes fel. Alla andra visste ju att det skulle gå åt helvete.
För min del, som egentligen inte har med saken att göra, anser jag att hela partistyrelsen skall avgå och inte larva sig med att ställa sina platser till förfogande.
Det känns för mig lite trist att se personer inom S köpa högerretoriken om att vänsterpolitik enbart är för arbetarklassen och innebär proletariatets diktatur. Så är det ju inte.
Om S hade något på fötter, om man hade en bas att förnyas utifrån, så såg man till att minska klyftorna i samhället som ökat sedan länge.
Samhället blir mer och mer segregerat. Att anpassa sig till det som högern vill är väl ett svårt sätt att slå högern med (om det nu bara är makt man är ute efter).
Den dominerande klassen är väldigt solidarisk, internationell. För närvarande är detta inte tillfället med arbetar- och medelklassen.
S har valet mellan att öka solidariteten mellan arbetar- och medelklass för att ta initiativet från högern och den dominerande klassen, eller att bli ett högerparti bland flera. Valet mellan ett samhälle där klyftorna minskar, arbetsförhållandena förbättras osv. eller ett samhälle där klyftorna fortsätter att öka, arbetsförhållanden försämras osv.
Många har nog uträknat S nu. Det kommer inte att förändras om S fortsätter att präglas av den rotlöshet som ditt inlägg enligt mig utstrålar.
Det är också en internationell fråga. Vårat samhälle vilar på kolonialism och imperialism. Vårat samhälle är ohållbart, vi är inte i reellt behov av tillväxt, tvärt om. Det är andra länder som är i behov av tillväxt.
Långsiktigt går vi mot undergången den borgerliga vägen.
Tiden framöver kommer visa om S är ett i grunden kortsiktigt parti utan själ eller ett långsiktigt parti med en grund att förnyas utifrån.
Det är i arbetar- och medelklassens, den stora majoritetens, och i förlängningen hela mänsklighetens intresse att solidarisera sig i förhållande till den dominerande klassen.
Vilken sida S väljer är förstås ytterst talande.
Socialdemokraterna gick högerut under 90-talet, det var inget framgångsrecept. Nu senast har man tänkt sig att man ska lägga sig i mitten eftersom mitten är mitten och därför borde det finnas flest väljare där.
Men vad som är mitten är såklart inte något bestämt, politik är som en dragkamp där mitten hela tiden förflyttas. Om Vänsterpartiet ensamma ska dra mot Alliansen, Media och Svenskt Näringsliv så är det klart att mitten flyttas åt höger, och om Socialdemokraterna bestämt sig för att stå på mitten så är det logiskt att de också flyttas högerut.
Socialdemokraterna skriver så här på sin hemsida: ”Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål.”
Detta förutsätter en politik som är ganska rejält till vänster om i dag. Om det är detta som Socialdemokraterna vill så måste de dra allt vad de kan åt vänster så att "mitten" hamnar i denna demokratiska socialism med fria och jämlika människor.
Som det ser ut i dag så är det klart att ingen vill rösta på sossarna, de säger en sak men gör en annan. De vacklar och vet inte riktigt vart de ska stå, det är inte speciellt förtroendeingivande. Socialdemokraterna måste ta strid för sin ideologi och lita på att väljarna följer dem.
Alliansen anpassar sig inte efter mitten, de drar åt sitt håll så mycket de orkar och vågar. Det är ju så politik funkar, man drar åt sitt håll tills man är där man vill vara. Jag vet inte vem som lurat i Socialdemokraterna att "mitten" skulle vara en bestämd punkt som man måste anpassa sig till för att vinna röster, men om syftet var att kraftigt marginalisera partiet så har man lyckats...
Och socialdemokratin gick vänsterut, om vi nu ska fortsätta använda väderstrecken, på 70 och 80 -talet och det gick ännu sämre. Så svaret liogger inte i höger eller vänster, det liger i hur väl vi förstår hur vanligt folk har det nu i dagens samhälle.
Till alla som kommenterat, jag svarar i ett inlägg.
Skicka en kommentar