SMSade Åse och undrade om hennes planer för dagen. Självklart hade hon planer men inte värre än att de gick att ändra. Det var längesedan vi sågs och hon ville det lika mycket som jag.
Vid halv ett anlände jag museet och slogs av hur trångt det var. Dörren till hörsalen var stängd och utanför stod "proppen Orvar". Irritationen var påtaglig eftersom det inte gick att komma till toaletten eller att hänga av sig.
Tålmodigt kryssade jag mot skåpen för att bli av med jackan. Inte ett enda ledigt. Kände min irritation komma, fick fatt i ett trasigt och la jackan där..... Önskar personalen kunde ställa ut tamburmajorer vid de tillfälle man behöver extra. Sedan de vanliga upphängningsbåsen togs bort är det väldigt mycket färre platser att hänga av sig på.
Försökte nu glädja mig åt att det var mycket folk...... Bohusläningens dag lockade och något med dragspel. därav krockarna redan i entrén Jag drog mig inåt och kom precis lagom för att vara med på Vernissage av Bohussalongen 2010. Skumtomtar och cider är väldigt sött....
Ordförande för Uddevalla konstförening höll invigningstal framför ett av mina favoritverk.Mycket konst som föll mig i smaken i år. Filmen uppskattade jag mycket men det fanns inte sittplats och ljudet krockade med all aktivitet, det innebär att det blir minst ett besök till för mig.En trevlig bekantskap fick jag också i och med att vi stannade till vid tre väldigt speciella målningar. De väckte något i mig, jag visste till att börja med inte riktigt vad. Åse tände på alla cylindrar och det visade sig att hon kände konstnären, Magnus Gustafsson-Uddevalla Här framför "Post apocalypse electronicus pondion haliaetus", Efterapokalyptiska elektroniska fiskgjusar.
Efter ett långt samtal om färg, form teknik, tematik, budskap och pengar till offentlig konst kände jag ett stort behov att att få sitta ner. Ibland glömmer jag att mina ben är som de är. Vi sökte oss till spisrummet där Bohusläningen bjöd på glögg och pepparkakor. Satt där nästan en timma och pratade av oss:-) Strax innan tre gick vi till hörsalen där vår vän Lasse Edwartz hade bildvisning. Många Oh och Ah ljöd genom salen. Det väckte minnen som fallit i glömska, de väckte frågor om hur, när och var, blandat med den skönhet som alltid finns i Lasses bilder.
Precis när bildspelet var avslutat ringde min telefon och maken meddelade att maten var klar, Perfekt timing. Hem och åt innan det var dags för nästa sejour i centrum. Denna gång på Studio 32. Sören Albertsson gjorde monologen Synd, med text av Anders Dejke, får ni chansen att se den, ta den. Den gav mig så mycket tankar. Trots att jag bestämt mig för att avvika direkt satt jag kvar på eftersnacket nästan 30 minuter.Hann hem för att precis få på TV4 och Så mycket bättre, inte vill jag missa Pluras dag. Sannerligen blev det en mycket aktiv lördag och får man väl säga, kultur var huvudtemat.
2 kommentarer:
Hur orkar du?
Gunnar, jag har nyss bytt batterier:-)) Äch du vet vill man orkar man. Idag vilar jag.
Skicka en kommentar