Hjärtat tog ett skutt igår när det var reklam från ett resebolag. De blå vattnet, de fantastiska stränderna...ja ja Mikkelsen gjorde väl sitt till;-) Då tänkte jag en sekund, vad har jag gjort?!
Bra fråga. Vad var det jag gjorde.....
Jo jag satt mitt i letandet av solresor för familjen och kom på att det vore roligt för far och son i familjen att äntligen få göra sin gemensamma resa.....
De har pratat i många år om att göra London tillsammans, bara en långhelg, men ändå.
Aldrig har de kommit till skott. Något (det vill säga jag men min hälsa och alla operationer) har alltid kommit emellan.
Sagt och gjort, jag föreslår alltså för maken att vi skippar solresan tillsammans, till förmån för deras Londonresa. Lite villrådigt blev de. Menade jag verkligen de? Vad skulle jag göra? Ville jag inte följa med? Men nä det är verkligen helt okej.
Åker de på vårkanten är det både trädgård och fågelskådarssäsong, jag mår gott hemma.
Sonen ska dessutom konfirmeras nästa höst och då delvis i Spanien, så bad och sol får väl han där kan man tänka:-) Blir då maken som får vara utan och det bekommer honom inte nämnvärt. Han offrar sig för familjen när han åker med på solresor.
Ändå, just där när reklamen visas och det är minus 20 utanför knuten, då en sekund tänker jag att jag agerat mot bättre vetande.
Lite senare när jag hör far och son prata och planera bleknar tvivlet och när jag sedan hör sonen helt utan något sammanhang säga, rakt ut i luften, -du pappa, vi ska till London, då är tvivlet helt borta:-)
2 kommentarer:
Det blir nog jättebra för far&son att resa till London! Innan man vet ordet av så är restiden med barn förbi. Pojken och jag pratade om att vi två skulle åka till Afrika, alltså bara något chartermål i Nordafrika, men det blev inte av medan han fortfarande var liten nog. Och nu efter julens resa märker jag att resorna med barn definitivt är över.
Annaa, precis så jag tänkte, hur länge till vill sonen även om han idag är både pappig och foglig...åka med på semester. Sonen och jag har ju i åratal haft våra "friveckor" på Bassholmen där vi rått om varandra. London skulle jag aldrig orka gå i, så detta blir troligen jättebra.
Dig kan jag kanske trösta med att barnen reser med sina föräldrar igen en period senare i livet:-) Talar av erfarenhet.
Skicka en kommentar