Skriande brist på lokaler.

Idag är maken med och flyttar naturskyddsföreningens saker än en gång. Undra hur mycket som kastas i panik den här gången.
När vi började som aktiva i föreningen hade man tillsammans med fågelskådare ett rum i Gula villan på Emaus. Men så blev de borgerligt styre i kommunen och man skulle inte äga några fastigheter. Alltså kastades föreningarna ut. Låt mig påpeka att det var innan man visste vad och om det skulle gå att göra något alls med/åt huset. Maken och jag ägnade dagar åt att gå igenom allt material en förening samlar på sig under 50 år. Mycket kastades, säkert för mycket. Historiskt skulle en del säkert varit värdefullt. Vi står och sorterar ut utan att ha någonstans att ta det som behöver sparas.

Museeiebiologen som varit aktiv i föreningen på olika sätt genom åren ställer en lokal på skalbanksmuseet till förfogande, men bara så länge det är stängt. Det ger oss lite andrum.
Vi kör massor till tippen och en del till skalbankarna.
Så frågar vi runt och så småningom får vi ett litet förråd hos ett studieförbund.
När Skalbanksmuseet öppnar är naturskyddsföreningens saker flyttade och på ny plats.
Så har det varit lugnt ett par år. Man är utan möteslokal, men har åtminstone ett litet förråd till prylar.
Nu ska studieförbundet flytta och plötsligt försvinner möjligheten till förvaring.
Därför står de nu maken och en person till och gör de omöjliga bedömningarna, vad ska kastas vad ska vara kvar? Den här gången finns det ingen annan plats för föreningen. Nu är det våra privata utrymme som tas i anspråk. Jag kan ha lite på jobbet säger någon. Vi kan ta lite på vinden säger vi. Det är vet vi av erfarenhet totalt värdelöst. Snart vet man inte vem som har vad och vad händer den dag någon inte längre är aktiv.

För en liten förening med minimal budget är lokalhyra näst intill uteslutet. Naturskyddsföreningen här är inte ens bidragsberättigad så man skulle få stå hyran själv.
En liten förening med minimal budget som uträttar stordåd. De svara på översiktsplaner, på samråd och de är bollplank för väldigt många "vanliga" som ringer och är upprörda eller frustrerade, de är aktiva så programpunkter finns med i "Uddevalla natur och kulturguide", de guidar och de sköter Bassholmen. Kort sagt en aktiv förening.

Det känns extra sorgligt tycker jag att Gula villan idag, flera år senare står lika tom och förstörd som när vi kastades ut!!! Sorgligt föresten, det gör mig arg! Här har vi brist på små lokaler för små föreningar och så kastas vi ut utan att de används till något annat. Nu väntar jag in hur mycket som hamnar på vår vind, inte alls någon bra lösning men det är i alla fall en lösning och vi tänker inte kräva att de tas omhand med kort varsel. Skönt vore det förstås om det plötsligt dök upp erbjudande så man kan samla materialet på ett ställe igen........

Jag hittar att jag bloggat om huset förut.