När maken sa, -ska vi skaffa ett barn till? tog det bråkdelen av en sekund innan jag insåg att han pratade välgörenhet *pust*
Vi är sedan förut flickfaddrar i Plan. Nu tänkte maken att vi skulle bli minoritets faddrar. En mycket klok tanke tänker jag. Funderar på om alla de som reser till dessa länder på semester, en enda gång tänker på situationen för barnen. Tänk om alla, åtminstone varje familj som reser till Asien, blev fadder, vilken skillnad det skulle göra.
Jag har absolut inget emot att bli minoritetsfadder men jag hade själv funderat lite på att bli månadsgivare hos VI SKOGEN, förut har jag inhandlat vykort, presentkort och almanackor, men att ge en bestämd summa varje månad ger ju projekten en annan möjlighet. Här har jag chans att vara till hjälp för både vuxna och barn runt Victoriasjön. Vi pratade lite om det och kom fram till att det ena inte utesluter det andra.
Jag vet att jag ibland gnäller om pengar, men då är det alltid något jag vill köpa, inget jag egentligen är i stort behov av eller saknar. Jämförelsevis lever vi väl och har det fantastiskt bra. Kanske fler har den möjligheten om man tänker lite på det. Vi hoppas det, kan vi kan många, många fler. Så vårt beslut blev att vi stöttar inte bara ett barn till, vi plussar dessutom på med en hel familj:-))
2 kommentarer:
Det blir en riktigt fin julklapp till någon familj där borta. Känns bra om man kan göra något som man vet kommer till nytta.
Kramar och god fortsättning önskar Ingrid
Musikanta, ja det blir bra, säkert skönt för projektet också med månadsgivare och inte bara stötvis med bidrag.
Kändes som en bra julkpall till oss:-)
God fortsätting önskar jag dig.
Skicka en kommentar