Om jag förstått drömmen kanske det blivit en bättre natt och följande dag. Jag gjorde inte det. När jag drömde om knivar och blixtar i huvudet vaknade jag inte tillräckligt för att förstå att det var fara å färde. Det var heller inte något klassiskt symptom på migrän, den brukar komma mer svart, molande och bakom ögonen. Jag vaknade klockan sex på morgonen då hade jag plågats några timmar av natten, smög upp och tog tabletter. Lade mig att försöka sova igen. Upp igen klockan åtta för att komplettera med migräntablett, då började jag förstå att det inte var vanlig huvudvärk. Efter en timma utan effekt tog jag ytterligare en migräntablett. Enligt föregående anvisningar stod det på asken. Det innebär att jag inte vet hur många jag får ta, vem minns sådant? Men två tänkte jag det funkar, minns en annan gång när sjukvårdsupplysningen sa ta en tablett till innan du kommer in...
Inte heller den andra tabletten har effekt. Det blir värre, kräkningarna kommer, huvudet som hotar sprängas och känslan, att detta överlever jag inte är stor.
Maken den raringen tömmer hinkar, baddar pannan försöker få mig dricka kaffe, men allt kommer upp igen.
Jag får telefonen och ringer sjukvårdsupplysningen, måste få en spruta, får ju inte behålla något alltså går även medicinen förlorad.
Det är 22 minuters telefonkö, ingen fara jag lägger luren på kudden och hör antalet samtal före mig minska. När det är min tur säger jag inte mycket mer än -migrän, kräks, måste få en spruta. I andra ändan möts jag av stor förståelse. I mina journaler syns säkert att jag fått det förut.
-Du bor i Uddevalla, skulle blir bra med närakuten där.
-Javisst bara jag får en spruta.
-Det är kaos på båda sjukhusens akuter tyvärr, jag kan ge dig en tid först 17.40.
(Då var klockan strax efter 11.) Måste du får du naturligtvis åka in tidigare, men du måste vara medveten om att det är mycket folk som väntar.
Jag tackade och lade på. Sa till maken att nu åker vi. Men när jag fått på mig strumporna var kraften slut. Jag bröt ihop och insåg att jag inte varken orkade, kunde eller ville sitta i väntrummet och kräkas, vara ljud och ljuskänslig och vänta i flera timmar. Jag får säkert inte ens ligga stönade jag. Bäst att stanna hemma! Jag räknade ut att det var fem timmar sedan jag tog första dosen medicin. Skickade ut maken att hämta, men denhär gången dubbel dos. Tack och lov för mina år i yrket!!! De gav mig mod att ta mer än man ska. Somnade och kräktes inte mer. Vaknade vid tretiden, då med vanlig huvudvärk, men mör som om jag gått genom en mangel ungefär. Provade åter med kaffe och sakta men säkert återvände livet.
För mig blev det många timmar onödigt lidande för att en akuttid inte är en akut tid.
Jag kan inte låta bli att fundera på primärvårdens roll för att få akutmottagningarna att fungera.
Det finns så många åkommor som man absolut inte behöver till sjukhuset för, men man behöver omedelbar hjälp. Var tog det vägen det som lät så bra i det senaste programmet när man upphandlade vårdcentraler, där stod det klart och tydligt om ökade öppettider. Man skulle kunna ha öppet längre, och man skulle kunna ha helgöppet.
Först därefter tror jag vi kan få en akutmottagning som förtjänar namnet. Tills dess måste vi nog fundera på vad som är en rimlig tid att vänta, 7 timmar innan man ens får tillträde Tänk jag tycker inte det.
3 kommentarer:
Jag vet precis hur du känner dig, tyvärr. Det är rätt länge sedan jag hade någon attack men det är vidrigt!
Borde inte få ta så lång tid att få hjälp med något som är tidigare känt och där man vet vad som hjälper snabbt och lätt.
Du fick i alla fall en vänlig själ i luren - dock inte tillräckligt klok eller med mandat för att säga "Åk, så ska jag se till att du att du får din spruta genast".
Så många vidriga timmar helt i onödan!
F ö, varför har du inte sprutor hemma? Det borde din läkare kunna fixa!
När jag inför min Asienresa, där redan influensan grasserade, ringde min vårdcentral för att bli vaccinerad före avresa möttes jag av en mästrande dam som inte ville att jag skulle få någon spruta innan dom hade satt igång med särskild vaccinationsmottagning. Blev tvungen att utnyttja mina professionella kontakter för att få sprutan. Idag har en närstående gravid kvinna råkat ut för samma sak på sin vårdcentral! Vi är två doktorer, jag och hennes gynekolog som vill att hon ska ha sin spruta, men nix, telefonsystern visste bättre! Varför sätter man inkompetenta småpåvar att svara i telefon?
Anna-Lena, precis en öppen VC och man kunde få hjälp me diverse smååkommor utan att sitta på sjukhuset. Måste vara hos Primärvården vi ska börja för att få det att fungera.
Olgakatt, jo hon var rar i telefonen fast det hjälper ju egentligen inte. Men visst skönare känns det än att bli motarbetat. Hr den erfarenheten också. Gick på ett avbrutet ben 1 3 månader t.ex och skyller det på sjuvårdsupplysningen, det var värre än Kinesiska muren att komma igenom...
Jag hörde just att sprutor är gammalt, idag ska man ha nässpray, vilket som, jag ska prata med min doktor på måndag, något behöver jag.
Skicka en kommentar