En lärorik helg.

Kongress, själva ordet fyller mig med vördnad, det är demokrati i ordets rätta bemärkelse. Har deltagit i flera förut, både politiskt och i folkrörelse, däremot var det första gången med Riksteatern. Vi har lagt massor av tid på att läsa handlingarna, tre kilo handlingar, jag säger då det, kanske man borde ha vart annat år och inte var fjärde....Men men, vi, kassören och jag kände oss väl förankrade både av styrelsen och av vår regionala nivå. I vanliga fall startar jag alltid dagen innan när jag ska vara i Stockholm, så jag vaknar på plats så att säga. Denhär gången frångick jag den principen, vi var ju två och jag ville inte vara krånglig. Framme redan 9.30 och direkt till hotellet för att lägga väskor i bagagerummet, men oj hoppsan de var färdiga så vi fick checka in. Superskönt. Vi bodde vid Skanstull så efter en stund promenerade vi till Mosebacke och Södra Teatern. Där har jag varit förut men jag har inte tänkt på att alla trappor kan vara dödande.... en föreställning in och ut går ju bra. Nu var det upp och ner till allt!! Redan efter ett par timmar på fredagen var jag knäckt och bedrövad. Försökte vara klok, men man kan ju inte gärna avstå kaffet när alla anförande är långa och man riskerar att somna. Inte för att de var ointressant utan för att väckarklockan ringde 04.10...det var nog ingen i ledningsgruppen som tänkt på det, att alla tillresta var trötta redan vid ankomst. Ett fullständigt suveränt presidie lett av Ingela Thalén tjänstgjorde hela helgen och trots att Riksteatern är opoiltisk är jag stolt att vara Socialdemokrat i hennes närhet. För att ingen ska bli sur får jag väl tillägga att en annan gång i ett annat sammanhang var jag impad av Bengt Westerberg:-) Men Ingela hon fick, jag lovar, de varmaste och längsta applåderna på hela kongressen.

En fredagsnatt helt utan sömn, kroppen skrek och sade ifrån...sluta spring omkring som om du är frisk..sa den, följdes av en lördag.
Lördagen var det påverkanstorg. Har jag varit med om förut men inte alls i ett så stort sammanhang som detta. Å vilket underbart sätt att främja demokratin!! Man blir involverad och intresserad av långt fler frågor än om man "bara" har debatter i plenum. Nu kunde antagonister gå i klinch och inte sällan blev det jämkningar som mynnade ut i nya förslag. Självklart var det en stor apparat men det var välorganiserat och jag vill av hela mitt hjärta tacka för att detta gick av stapeln, suveränt gjort!!! Det mina vänner är det mest lärorika jag varit med om tror jag.

Lördagen var trevlig i stort, trots allt spring i trappor. Jag lyckades hitta hissen och vågade använda den, men inte ens den kom man till utan trappor.... Bröt upp tidigt och gick till rummet för vila och högläge på benen, men det var ganska illa med mig faktiskt. Återträffen på kvällen ville jag ju inte missa så jag tog på mig dansskorna, sminkade upp mig och linkade iväg....DUMT! Men är man dum så är man. Det hela började i tältet där vi innan intagit våra måltider. Inget vanligt tält vågar jag påstå, kändes väldigt lyxigt med mattor, kristallkronor och vacker dukning vid långbord.
Här delar av Västragötalands-delegaterna.
Här ser vi Göran från Trollhättan, ny i styrelsen för Riksteatern tillsammans med Inger Nordström, vår konsulent på Riksteatern Väst.Förstklassig underhållning. Slogs av tanken hur COOLT det vore med opera i Folkets Hus, får jobba med den tanken tror jag:-)
Som överallt, vid kaffe, omröstningar och annat var det trångt...men gemytligt. Dock störde jag mig hysteriskt på att man inte var tyst när min stora favorit stod på scenen. Ville man prata kunde man ju gå på puben 2 trappor ner...å andra sidan fattar jag att jag inte ska gå på barspelningar, det är liksom inte min grej. Rikard Wolff var ändå superbra där han kom hastande från som föreställning Maria Callas, som jag kunde skryta med att jag sett:-)

Därmed är det slut på bilder från mig, för sedan utbröt den stora katastrofen. Jag dansade inte, till det gjorde kroppen allt för ont. Åkte ensam tunnelbana hem och stupade i säng hyfsat tidigt. Vaknade på söndag morgon efter orolig sömn med ont i nacken och begynnande huvudvärk. Tog den starkare av mina mediciner och försökte sova lite till. Tog en dusch, skippade frukost, jag till och med föreslog en promenad till Södra Teatern för jag anade att jag skulle kräkas om vi tog tunnelbanan.
De första tre timmarna halvlåg jag inne i plenum-salen. Pinsamt, folk trodde säkert jag haft onödigt roligt kvällen innan. Jag önskar det vore så väl... När man bröt för omröstning och lunch klockan ett släpade jag mig till apoteket och köpte migränspray, först då hade jag fattat att det var det som brutit ut. Jag kände inte alls igen signalerna.

Tog mig tillbaks till teatern och bad om hjälp bland volontärerna, där det visade sig att flera själva brukade ha migrän och visste exakt vad jag behövde. Så jag fick en mörk ganska tyst loge att lägga mig i. Tog nässprayen och somnade. Vaknade ett par gånger för att kräkas. Fick panik när jag insåg att jag inte skulle kunna rösta, smsade till min medresenär att han skulle rösta åt mig. Sov ännu mer och två timmar senare började jag tro att jag skulle överleva. Flera gånger under tiden jag låg där, kom det folk och kikade till mig. Tack snälla, det var guld värt, jag kände mig verkligen illa däran. Fick efteråt veta att jag varit så likblek när jag bad om hjälp att de blev riktigt oroliga. Fick många kramar av de som hjälpt mig, när jag åkte hem sedan. <3

Kom upp lagom till kaffe, då hade jag ju missat både frukost och lunch, men kaffe och kaka var inte okej att börja med, jag provade men fick kasta. Var med sista timman och hörde alla avslutningsanförande och avtackningar. Var också med om ett par voteringar. Gillade inte alla beslut...demokratins baksida:-)
Med facit i hand var det en oerhört lärorik helg, dels organisatoriskt som påverkanstorget och den otillgängliga lokalen, men inte minst lärorik vad gäller min kropp och mina begränsningar. Jag har lärt mig att jag ska följa planen. T.ex. Att åka upp dagen innan, det är guld värt att få starta dagen på plats, då klarar kroppen lite mer. Att inte härda ut och gå när jag hör hur kroppen skriker, och att lyssna och försöka tyda kroppens signaler. Jag är fast övertygad om att migränen var ett utslag av att jag inte lyssnat, kroppen sa stopp, med stora bokstäver...Ingen dålig lärdom!
Jag hoppas Riksteatern lär sig också, att en lokal för kongress ska vara tillgänglig för alla.