En fredagsnatt helt utan sömn, kroppen skrek och sade ifrån...sluta spring omkring som om du är frisk..sa den, följdes av en lördag.
Lördagen var det påverkanstorg. Har jag varit med om förut men inte alls i ett så stort sammanhang som detta. Å vilket underbart sätt att främja demokratin!! Man blir involverad och intresserad av långt fler frågor än om man "bara" har debatter i plenum. Nu kunde antagonister gå i klinch och inte sällan blev det jämkningar som mynnade ut i nya förslag. Självklart var det en stor apparat men det var välorganiserat och jag vill av hela mitt hjärta tacka för att detta gick av stapeln, suveränt gjort!!! Det mina vänner är det mest lärorika jag varit med om tror jag.
Lördagen var trevlig i stort, trots allt spring i trappor. Jag lyckades hitta hissen och vågade använda den, men inte ens den kom man till utan trappor.... Bröt upp tidigt och gick till rummet för vila och högläge på benen, men det var ganska illa med mig faktiskt. Återträffen på kvällen ville jag ju inte missa så jag tog på mig dansskorna, sminkade upp mig och linkade iväg....DUMT! Men är man dum så är man.
Därmed är det slut på bilder från mig, för sedan utbröt den stora katastrofen. Jag dansade inte, till det gjorde kroppen allt för ont. Åkte ensam tunnelbana hem och stupade i säng hyfsat tidigt. Vaknade på söndag morgon efter orolig sömn med ont i nacken och begynnande huvudvärk. Tog den starkare av mina mediciner och försökte sova lite till. Tog en dusch, skippade frukost, jag till och med föreslog en promenad till Södra Teatern för jag anade att jag skulle kräkas om vi tog tunnelbanan.
De första tre timmarna halvlåg jag inne i plenum-salen. Pinsamt, folk trodde säkert jag haft onödigt roligt kvällen innan. Jag önskar det vore så väl... När man bröt för omröstning och lunch klockan ett släpade jag mig till apoteket och köpte migränspray, först då hade jag fattat att det var det som brutit ut. Jag kände inte alls igen signalerna.
Tog mig tillbaks till teatern och bad om hjälp bland volontärerna, där det visade sig att flera själva brukade ha migrän och visste exakt vad jag behövde. Så jag fick en mörk ganska tyst loge att lägga mig i. Tog nässprayen och somnade. Vaknade ett par gånger för att kräkas. Fick panik när jag insåg att jag inte skulle kunna rösta, smsade till min medresenär att han skulle rösta åt mig. Sov ännu mer och två timmar senare började jag tro att jag skulle överleva. Flera gånger under tiden jag låg där, kom det folk och kikade till mig. Tack snälla, det var guld värt, jag kände mig verkligen illa däran. Fick efteråt veta att jag varit så likblek när jag bad om hjälp att de blev riktigt oroliga. Fick många kramar av de som hjälpt mig, när jag åkte hem sedan. <3
Kom upp lagom till kaffe, då hade jag ju missat både frukost och lunch, men kaffe och kaka var inte okej att börja med, jag provade men fick kasta. Var med sista timman och hörde alla avslutningsanförande och avtackningar. Var också med om ett par voteringar. Gillade inte alla beslut...demokratins baksida:-)
Med facit i hand var det en oerhört lärorik helg, dels organisatoriskt som påverkanstorget och den otillgängliga lokalen, men inte minst lärorik vad gäller min kropp och mina begränsningar. Jag har lärt mig att jag ska följa planen. T.ex. Att åka upp dagen innan, det är guld värt att få starta dagen på plats, då klarar kroppen lite mer. Att inte härda ut och gå när jag hör hur kroppen skriker, och att lyssna och försöka tyda kroppens signaler. Jag är fast övertygad om att migränen var ett utslag av att jag inte lyssnat, kroppen sa stopp, med stora bokstäver...Ingen dålig lärdom!
Jag hoppas Riksteatern lär sig också, att en lokal för kongress ska vara tillgänglig för alla.
3 kommentarer:
Oj, vilken lärorik och intressant helg du haft om än vansinnigt jobbig. Så synd att du inte bara har möjlighet att njuta utan att kroppen säger ifrån. Men jag antar att det är som det är med det.
Jag är imponerad av er alla som verkligen lägger ner er själ i politiken och försöker göra det som är bäst. Själv skulle jag aldrig orka, ha tålomod så tack än en gång.
Blomkärringen/Gullvivan
Usch ja, alla gånger man kämpat sig halvsovande genom dagar för att man varit uppe sedan fyra. Jag hade ju ofta inget val när jag reste som mest eftersom det var en väldig skillnad att lämna barnen tidigt kvällen innan.
Södran är vacker, men som du säger väldigt obekväm. Räcker så väl när man med normalraska ben ska ner på toan och upp till sin plats igen.
Trist med migränen som grädde på moset också! Du har säkert rätt i att den nog kom som "belöning" för att du pressat dig lite för hårt. Nästa gång blir det uppfärd dagen innan, basta! Och så kanske vi hinner ses då också..
Blomkärringen, ibland ifrågasätter jag själv mitt engagemang, det är inte alltid roligt när det blir mycket på en gång o s v. Men jag tycker det är roligt och viktigt!
Annaa, Många var vi som fullkomligt dånade av trötthet, Riksteatern har ju tillresta från Ystad i söder till Ja ite vet jag i norr, men de talar med finsk brytning så långt upp är det.
Med facit i hand skulle jag gjort mycket annorlunda val. Hoppas, hoppas jag lär mig av detta.
Nästa gång jag kommer upp är 10 juni, håller just nu på att kolla kulturutbudet:-)
Skicka en kommentar