lördag 23 juli 2011
När det ofattbara händer.
Blir inget långt inlägg, har inget, absolut inget klokt att tillföra. Det som hänt i Norge är ofattbart och det har hänt. Jag kan inte sluta gråta, varje ögonvittne, varje rapport. Så skakande. Rörda och tyngda journalister,människor i TV-soffor, förståsigpåare och annat, alla lika inför det ofattbara. Jag blir bestört när människor försöker ta billiga poäng och anklaga grupper än den ena, än den andra. Hat föder hat, våld föder våld. Det är tid för försoning och sammanhållning, det ofattbara har hänt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja visst är det ofattbart, att något sånt kan hända här så nära. Alla dessa ungdomar som skulle haft hela livet framför sig. Alla som sett sånt som ingen människa ska behöva se. Hur tar man sig vidare efter en sådan sak. På något sätt "skönt" att det inte var en terrorhandling som föder våld mot någon speciell grupp utan en ensam (förhoppningsvis) galnings illdåd. Ja, tid att sluta upp försonas och vara rädda om varandra alla människor oavsett ursprung och hudfärg.
Blomkärring, ett terrordåd var det ju men inte från det håll vi väntar oss. Inte från det håll vi fått för oss att det ska komma. Konstigt eftersom dessa högerextremister är vanliga i vår omgivning. En ensam galning, eller en smart person i ett nätverk. Undrar om vi får reda på det någon gång. Det är så ofattbart att någon går in och skjuter med handvapen, siktar på barnen ett och ett och mejar ner. Jag tror aldrig vi kommer förstå. Jag hoppas vi vågar fortsätta vara människor och grannar.
Skicka en kommentar