Där mötte jag sedan soluppgången. Precis detta var det jag behövde. Är så otroligt trött och har så mycket i almanackan att jag knappt törs titta. 
Solen bröt igenom och jag njöt av ljuset och av att lyssna på tystnaden.
Ljuset blev magiskt och jag samlade kraft och mod. Bra terapi! Ett par timmar senare, efter frukost och överläggning med familjen. Gav jag mig av ensam på långpromenad. Målet var att gå rakt ner så långt det gick, tills jag når vatten igen helt enkelt. 
Tur jag köpt goretexskor, hela ön är ett vattenlandskap efter allt regnande. 
Ibland funderade jag allt på min lycka. Det är bara ett år sedan jag lämnade rullstolen och såhär ser min promenadstig ut....
Stundom funderar jag på om jag är klok.... Höjder är inte min grej. Jag nådde "andra sidan" och döm om min förvåning när jag fick se att de sista hästarna var på väg hem.
Vill inte verkade de försöka säga. Förstår dem så väl. Bassholmen är ju ett paradis för såväl människor som djur.
Vägen tillbaks var lika blöt. Skönt att det inte var högvatten....
Fantastisk trollskog. Det här tänkte jag måste ju vara vad man menar med bergvägg.
Tillbaks på Sandvik har maken lagat gärdesgården och börjat klippa gräset. Betala för att arbeta, det ni! Skönt med kroppsarbete, också ett sätt att rensa tankarna. Nu är det fint tills nästa hyresgäst kommer.
När skymningen kom tände vi grillen och njöt av vår ekologiska ryggbiff tillsammans med såväl rödvin som champagne. Därefter blev det ett par spelvändor till. Söndagsmorgonen väcktes vi med jordens regn och åskväder. När vi packat och städat,var regnet över och vi satte oss i båten, redo att ta oss an vardagen igen. En helg på Bassholmen det tror jag alla behöver då och då. Väldigt många fler bilder finns i albumet
BASSHOLMEN EN HELG I SEPTEMBER.
Blir du sugen på att hyra stugan finns all info HÄR!
5 kommentarer:
Vidunderligt! Magiskt! Underbart! Du kan du, Simone!
Alla behöver vi vårt eget "Bassholmen" att dra till emellanåt, var i världen det än ligger. Skönt att du fick laddat batterierna! Miljön ser helt underbar ut!
Tack Loa, så snäll du är!
Olgakatt, så är det säkert. Vila och ro är ett måste i vårt stressade vardgasliv. Ön är fantastiskt vacker, nästan som ett Sverige i miniatyr med alla olika kulturmiljöer.
Jag blir nästan avundsjuk. Har besökt detta paradis några ggr. Men det finns en orm även i Paradiset. Här fick jag min första fästing! Och den satt så hårt att jag fick be om hjälp på Vårdcentralen. Tyvärr finns de överallt numera. Nej, det får nog bli ett nytt besök på Bassholmen vad det lider. Bilderna är ljuvliga och grattis till att kunna ta dig fram på egna ben!
Mumien, jag har varit eller vi har varit där många veckor de senaste 5 åren utan att få fästingar, och då brukar både make och son vara drabbade annars. Kanske ska du våga en gång till..
Skicka en kommentar