Det blir ett 1:a november att minnas i alla evighet, för mig och familjen alltså. Idag börjar jag mitt nya jobb, på riktigt. Jag gått bredvid och lärt mig ett tag, nu är det jag, ensam och det är på riktigt. Känner skräckblandad förtjusning. Tro nu inte jag är ensam och övergiven, så är inte fallet, personal och styrelse står vid min sida. Spännande är et och jag känner vissa förnimmelser av Niel Armstrongs bevingade ord:-)Bilden har jag lånat på nätet.
1 kommentar:
Grattis!! Du är SÅ värd det här jobbet och du är så RÄTT på den platsen!
Kram
Anna-Lena
Skicka en kommentar