tisdag 20 december 2011

Att vara politiker innebär att man måste våga säga nej.

Man gör det lätt för sig när man som politiker säger ja, ja till allt och ja utan att tänka vidare. Det är obekvämt att säga nej, människor, väljare blir besvikna och till och med arga.
Faktum är att väljare blir lika besvikna om man alltid säger ja och sedan inte får något gjort.
Om vi i Uddevalla tittar på Den borgerliga alliansens program för tiden fram till valet kan man tydligt se att det är en önskelista där mycket inte är finansierat.
Till detta ska läggas en massa måsten som man inte ens vågat ta i. Den borgerliga alliansen är oense internt och då är det bekvämt att låta vissa beslut vänta, hellre det än blotta sprickorna.
Det innebär att badhus och kulturhus som centrumsatsningar helt gått i stå, man vågar inte ta beslut.
Idag vågade man ta ett beslut. Eller man vågade inte säga nej.
Uddevalla kommun ger inte Ljungskile lånet på 9 miljoner som man bett om, det fanns inte bred politisk enighet för det.
Istället gör man en kohandel med föreningen och köper en konstgräsplan för 3,4 miljoner.
Det gör mig så arg att jag har svårt att uttrycka mig.
För mig är det givet att behandla alla föreningar lika.
Uddevalla hockey har fått slita ont och ta konsekvenserna för sina handlingar. Likaså Kroppskultur och säkert fler jag inte kommer på just .
Med beslutet idag öppnar man dörren för resten av Uddevallas föreningar. Vi kan ju alltid köpa något av er om ni har det skralt i kassan.
Att det sedan genererar extrakostnader i driftspengar är kanske en bisak...
Men nej, inte för mig!
Jag har varit förtvivlad över hur man hanterat ridhusfrågan, Nöthult, där har man ifrågasatt driften beräknad till 400000 om året och prutat ner den till 200000, innan man bestämde sig för att inte alls bygga. Hur driften för en extra konstgräsplan ska betalas är okänt. Kultur och fritid har för fjärde året i rad ett sparbeting, så ökad ram för ny kostnader är nödvändigt. Problemet är att de pengarna inte finns.
Kultur och fritidsnämnden beslutade innan valet att bygga konstgräs vid Rimnershallen. Det beslutet dribblades bort och man sa att pengar inte fanns.
Idag dyker de förslaget upp igen, som en kompensation för tilltaget i Ljungskile, det är tydligt. Konstigt att de plötsligt finns pengar till det kultur och fritidsnämnden fick bortplockat.
Att på några dagar slänga ihop ett förslag och sedan påstå att man tar ett helhetsgrepp det är rent bedrövligt. I ett helhetsgrepp hade också hanteringen av andra föreningar tagits upp på allvar. Det är inte alltid lättast att svara ja, som politiker måste man våga säga nej och när man säger ja ska man veta till vad och varför.
Läs Peter Götells inlägg om saken. För första gången någonsin är jag överens med honom...
LEDARBLOGGEN

Inga kommentarer: