När juldagsmorgon glimmar.

Inte vill jag till stallet gå, men ut det ville jag. Vädret var fortsatt vackert och maken och jag planerade en längre tur med fika i ryggsäcken. Läste Uddevallas Natur och kulturguide och föll för Silverfallet och Muntras grotta. Problemen med mina ben har gjort att vi inte alls betat av besöksmålen i boken, i den takt vi tänkt. Dagens resmål ligger i Ljungskile vilket får ses som outforskade område för både mig och maken. Det tog allt för lång tid att hitta, det är inte märkt och man måste nog känna Ljungskile för att veta vilken väg som är vilken och vilken sjö det är... Men vi gav oss inte. Parkerade vi ett reningsverk och efteråt inser vi att det var fel. Om man trycker om boken någon gång kunde mer beskrivning om var man parkerar och hur man hittar, vara bra att utveckla. Det blåste rejält men solens sken och i skogen var det ganska mycket lä. Säkert gick vi fel vägar men vi hade ganska god koll på vartåt vi skulle.
Vi hittade Silverfallet som trots stor vattenmängd inte var så värst imponerande. Men vatten i rörelse är vackert hur litet det än är.Grottan hittade vi utan problem men sedan ville vi gå längre. På känn följde vi stigar och vad vi trodde var leder. Vi tog fikan vid en sjö, Lilla Skarsjön tror vi, men vi vet inte riktigt säkert.Två och en halv timma senare var vi tillbaks till bilen. Skönt att vara sådär lagom vilse.
Bestämde att ta en annan del imorgon men efter att ha sett hur vädret ändrat sig ikväll är det kanske bäst att vara hemma och baka imorgon.
Vägen ledde förbi Skarsjövallen och jag måste säga att jag ställer mig ännu mer frågande efter att ha sett den. Man kan inte mena allvar med en arena där i urskogen. Smala vägar det inte går att mötas på och ingen parkering. Det måste vara ett skämt säger maken, hur det än är med den saken är jag glad att vi tog tillvara juldagsmorgonen.