2012 ett oskrivet kapitel.

Kungen vänder blad, det gör vi väl alla. Jag gör det med visst vemod. 2011 är året som blev rena berg och dalbanan. Uppsagd från Västra Götalandsregionen för att de inte klarade av en människa med arbetsskada. Icke att förglömma, de hade hållit mig på halster länge. Jag har fortfarande svårt att förstå att det inte någonstans i hela organisationen finns plats för någon som jag..... Skriver inte så för att jag är självgod på något vis, mer fundersam över att de inte finns plats för alla i den jättelika organisation.
Året var inte bara nedgångar. Jag fick ett erbjudande som inte gick att motstå, Arbetspröva hos oss på Folkets Hus sa de, om du fixar det har du jobb. En saga allt för bra för att vara sann.
Började alltså arbetspröva efter helgerna i januari, påminner mig om att jag har ettårsjubileum om någon vecka.
I juni togs beslutet av styrelsen att anställa mig från 1 november. Jag lovar att tiden däremellan var lång. Jag var också rädd att det skulle hända något, något om gjorde att de ändrade sig.
Så blev inte fallet, snarare tvärt om tror jag. Min företrädare blev sjuk och stora delar av sommaren arbetade jag på som en häst efter eget huvud. När jag blev ensam ansvarig i arbetet med fjordfestivalen var jag djupt tacksam över mina erfarenheter från riksteaterföreningen, arrangera kan jag. Åren inom akutvård har också tänker jag hjälp till att göra mig så flexibel som jag är. Allt gick bra och jag har fått mycket cred för mina insatser där och då.
Jenny Lindkonserten var också en prövning, Folkets Hus är arrangörer för en konsert i Uddevalla kyrka. Året innan hade det varit 65 personer, det måste jag slå sa den hornförsedde på min vänstra skuldra. Jag slutade räkna vid 175 sa kyrkvaktmästaren. Lyckan jag kände där och då har sedan återkommit med jämna mellanrum. Hela hösten med slutsålda lunchteaterföreställningar. Bra samarbeten kanske främst med Regionteater Väst. Folkets Hus som börjar ta plats i folks medvetande som ett stället där det händer saker. Vi är en komplett konferensanläggning, vi hyr ut lokaler korttid för enstaka kurser eller fester, men också för långvariga fasta hyresgäster det är våra ben att stå på. Det fjärde benet som varit lite kort är alltså kulturen, vi ska bli en del att räkna med i Uddevallas kulturliv.
Ja minsann allt detta hann jag med innan jag ens blev anställd. Men första november var det dags. Nu 2 månader som chef, det är roligt och det är svårt, jag vill mycket och får tänka mig för och hejda mig för att inte skrämma slag på personalen:-)) Vi skrattar ofta tillsammans och säger högtidligt att huset har hög utvecklingspotential. Den jobbar jag med framgent.
Nu är det nyårsdagens morgon, vi skriver 2012 och kanske ni undrar om jobbet var mitt 2011. Delvis faktiskt. I sitt arbete har man sin identitet, jag hade det kämpigt många år innan och nu plötsligt fick jag mark under fötterna att blomma ut.
På hemmafronten är det som för alla olika, lite sött och lite surt. Mest surt är naturligtvis att makens arbete försvinner. Typiskt suckade vi precis när det löste sig för mig, körde det ihop sig igen. Men att det löst sig för mig är på något sätt det vi valt att fokusera på.
Jag vet att han drömmer om att öppna en butik, så kommer bara fabriksledning och fack överens om hur och vad som händer de som sägs upp så kommer han säkert kunna förverkliga den drömmen.
Jag har fyra månader kvar av min provanställning. Har inte ropat hej än, är så illa behandlad av regionen att det skrämt mig rejält, därför törs jag inte riktigt tro att detta är sant. Kan jag verkligen ha fått detta fantastiska jobb utan att något går snett.....
Vi får väl se, jag återkommer väl 1 maj med information om jag har en fast tjänst eller ej. Som sagt vi vänder blad och 2012 är ett helt oskrivet kapitel.