Många var vi som kom för ett sista avsked av Annaa Mattsson. För mig var det första gången på skogskyrkogården, oj så vackert det var , föredömligt hade jag blivit mött på centralen så jag säkert skulle hitta. Ceremonin var annorlunda och väldigt vacker. Vänner till Annaa, Sören Nilsson och Signe Bjelkenäs framförde musik och som officiant skötte sig Roger Mogert alldeles utmärkt. Det var kanske ingen klassisk begravningsmusik, men urvalet var på pricken Annaa. Calle Schevens vals på gitarr och sång.
Fiddler´s Green fiol, gitarr och sång.
Sedan spelades Mikael Whies "Den jag kunde va" otroligt känslosamt.
Efter avskedet kring kistan sjöng vi tillsammans.
"Vi bygger landet" så rätt och så Annaa, denna stridbara kvinna vem ska ta hennes plats?!
Efter kyrkan var det mingel på Studiefrämjandets lokaler vid Odenplan. Ett trevligt bildspel hade satts ihop och det var många oh, skratt och igenkännande hummande när det visades. Där och då kom också propåer att de som sedan ville skulle gå till Vasa Bar och matsalar för en gravöl. Många var vi som gjorde så.
Annaa var ju en förhållandevis ny vän till mig och det var härligt att få dela minnen med dem som känt henne länge länge. Det blev gravöl, mat och vin, det blev helt enkelt förbaskat trevligt, om man nu kan säga så, och vi konstaterade gång på gång att den enda som saknades var Annaa.
1 kommentar:
En lyckad begravning är väl när man känner att man fått ta farväl i en anda som passar personen som man ger avskedet.
Begravningar är tuffa på många sätt, men de är också ett slags ceremoni som skapar struktur åt en del av livet.
Skicka en kommentar