Engagemang FÖR något, kan vi hitta det?!

Filosofer och presidenter, författare och vetenskapsmän, många är de som försökt definiera konst. Det är inte helt enkelt. Konst är konstigt, konst ligger i betraktarens öga. Det finns många sanningar.
För mig har konst en djup betydelse. Konstens uppgift är att flytta gränser, väcka folks tankar och känslor. Konst kan också göra oss uppmärksamma på olika samhällsproblem och problematiska situationer. Jag ser konst och form i mycket, allt i naturen, mycket i vardagen, lägger sig som bomull runt hjärtat och gör mig glad i magen.
Jag kan också bli oerhört provocerad av konst, aldrig någonsin med mått på att något är fult, det är helt ointressant, däremot blir jag alltid väldigt nyfiken på vad det är som gör att känslor väcks i mig. Vilken makt yttre påverkan har, jag kan bli arg, glad, ledsen, lugn, provocerad av något en annan person skapat.  2011 satt jag i Kultur och fritidsnämnden i Uddevalla, från högre ort kom påbud att Uddevalla skulle vara värdar för en utställning, KKV firade 30 år tror jag.
Det blev ett jäkla hallå. Många tyckte det var galet och dumt. Lika många tyckte det var spännande.
Jag valde att engagera mig. Öppet sinne, ingen värdering i fult och fint, konst är sällan fult och fint. Det som slog mig var att Hamngatorna fick en ny betydelses för folk. Det blev oändliga promenader och många stopp där klungor av människor på promenad stannade och reflekterade tillsammans.

Skulpturutställning invigd, här går att läsa en kort artikel, av mig faktiskt, för Bohusläningen valde inte att bevaka detta.  Jag tror alla fick sina egna favoriter. Några finns kvar idag. En del väckte förvåning andra nyfikenhet, andra ömhet, ja de gjorde helt enkelt något med folk på stan.

Ovan: Åsa Herrgårds skulptur 2011 då det begav sig
Nedan, min personliga favorit men så älskar jag skor :) .

Sedan dess har jag drömt om att använda "Årummet"- Hamngatorna på liknande sätt.

För lite sedan placerade den syrianska hästen på ett berg i Skeppsviken. Jag uppfattar det som om de flesta tycker om den, men jag har hört funderingar kring vad den har för förankring. Det är en spännande frågeställning. Förankring till platsen. Jag skulle väldigt enkelt kunna berätta historien om Hästepallarna och få en förankring, men strunt samma. Varför skall konst ha förankring till en plats?!

Kommer ni ihåg när Borås fick Pinocchio?? Ramaskri, vad har den här att göra. Idag älskar Boråsarna sin Pojke mitt i en liten rondell och Borås har blivit en fantastisk plats för konst.
Uddevalla är drygt 500 år gammal som stad om vi hade konst som anknöt till staden, vad hade då hänt med utvecklingen ? Jag bara undrar, inga nya idéer, ingen input, inga nya influenser, vi ska ha anknytning?  Jag menar vad vore Kristinehamn utan sin Picassoskulptur ?!

Pilane, ett annat helt lysande exempel på arbete med konst. Kultur som besöksanledning är mångas stora dröm, Pilane har lyckats. Jag har sett kaniner som tappat glasögonen, skeva svarta skruvade stolpar, Kinesiskt tempel, Telefonkiosk och legogubbar , bara för att nämn något.
Helt obegripligt för en del, inte konst bara konstigt enligt andra. Jag har njutit varje år, varje promenad.

Nu har Uddevalla fått lov att vara en lite satellit i Boråsbiennalen. Vilken förmån!
Vi byter konst med Borås 6 månader. De får en naken kvinna som normalt står i utkanten av centrum i en park, vi får  Octopus. Konstnären Ulf Rollof berättar själv om skapelsen och hur han tänkt och vad han upplevt och vill förmedla.

”Konstverket syftar på vår inneboende rädsla för det främmande. Den är från en ritning som jag gjorde i Mexiko där jag bodde i ett år i en isolerad bergsby. Eftersom jag var den första europé som hade bosatt mig där, konfronterades jag med kollisionen mellan mitt svenska liv och mexikarnas liv i en isolerad by. Kanske kände jag mig som denna klumpiga figur, uppblåst och ovetandes om hur jag skulle passa in i denna nya verklighet.”

Fullkomligt lysande!! Uddevallaborna agerar precis så som han upplevde de i bergsbyn. Pekar finger och kommenterar, avvikande och ful. Detta kära vänner är konst när den är som bäst, den förmedlar och engagerar. Nu skulle det vara fint om vi kunde få till lite reflektioner kring tankarna också så det inte slutar i tyckande, pekande och utdömande.
Jag funderar också på hur det går att förvalta det engagemang som nu väcks. Så mycket vilja och glöd mot något. Låt oss tillsammans vända det. Engagemang för Uddevalla, en stad i tiden