Tvinga in hjälpen i Burma del II

Högaktuell och före min tid;-) Skrev jag 20 maj Tvinga in hjälpen i Burma

Idag står en debattartikel på Svt Opinion med samma titel.

Det får mig att tänka på texten och bilderna från Cattis Blogg har du inte kollat den än så gör det!! Men var beredd på starka bilder.

Tvinga in hjälpen i Burma!!

Har läst ett inlägg som gjort mig kräkfärdig, detta var det värsta jag både sett och läst. Bilderna är avskyvärda, men detta är verkligheten! Man bombar Irak och mördar Saddam men kan inte gå in i Burma med hjälp?! Jag fattar inget.

Läs Cattis inlägg så förstår ni min ilska!! Men bilderna är starka, hemskt starka!

Det är skillnad på raket och raket.

Ibland skäms jag över mitt eget gnäll. Grannarna gör inte rätt, de går inte från området när det skjuter raketer. Visserligen kunde deras barn lära sig om de gjort de, men inte skadar det någon.

Det pågår en stor debatt i Sverige om raketers vara eller icke vara, för att t.ex hundarna blir rädda. Samtidigt rasar strider runt om i världen. Bara en bråkdel av dem rapporteras till oss. Finns det blodiga bilder och sprängda bilar och hus rapporterar man. Blir det som i Burma svårt, då tystnar det. Vem vinner på det kan man ju undra??

Det var när rubriken raketnedslag slog mig i ansiktet, när ögonen från den skadade och hopplåstrade flickan tittade på mig från löpsedeln, det var då jag tänkte, det är skillnad på raket och raket.

Oroligheterna sprider sig i Pakistan.

Benazir Bhutto är död, dödad i ett självmordsdåd. Jag grips som alla andra av en känsla av vanmakt. Detta är väl direkt farligt för världsfreden?

En stark kvinna blev ett allt för stort hot, ett land som länge stått och gungat mellan diktatur och demokrati tar naturligtvis många steg tillbaks i sin utveckling när sådant här händer.

Jag blir gråtfärdig och undrar, varför är demokrati så svårt???

Läser på samma löp att tre poliser stenats till döds vid valet i Kenya. Stenats till döds! Det är verkligen så långt ifrån våra referensramar man kan komma. Det går bara inte att förstå.

Samtidigt tänker jag sorgset på Burma. Vi klädde oss i röda tröjor i en dag. Sedan var det liksom slut på uppmärksamheten. Vad är vi för vänner i nöden, slås det upp stort i media så hänger vi på och tänker, men glömmer så snart något annat övertar löpsedlarna.

Det är svårt att vara människa, det är svårt att skilja på rätt och fel, på gott och ont. Ibland ändras reglerna och man hinner inte med.

Tusentals svenskar semestrar i Thailand, ingen av dem pratar eller vill prata om att det är en militärstyrd stat. På väg mot demokrati, men bara kanske och väldigt försiktigt. Men eftersom det skulle drabba oss personligen väljer vi att inte se just det problemet.

Precis som vi på den tiden det begav sig åkte till Spanien. Skyndade det på eller fördröjde det den demokratiska processen?? Jag vet inte men jag tycker att man kan fundera på det!

Omvärlden med supermakterna i spetsen fördömmer modet på Benazir Bhutto, FNs säkerhetsråd kallar till extra möte. Alltmedan oroligheterna sprider sig i Pakistan. Ett av alla ställe på jorden som saknar demokrati och mänskliga rättigheter. Vad gör vi åt det??