Oroligheterna sprider sig i Pakistan.

Benazir Bhutto är död, dödad i ett självmordsdåd. Jag grips som alla andra av en känsla av vanmakt. Detta är väl direkt farligt för världsfreden?

En stark kvinna blev ett allt för stort hot, ett land som länge stått och gungat mellan diktatur och demokrati tar naturligtvis många steg tillbaks i sin utveckling när sådant här händer.

Jag blir gråtfärdig och undrar, varför är demokrati så svårt???

Läser på samma löp att tre poliser stenats till döds vid valet i Kenya. Stenats till döds! Det är verkligen så långt ifrån våra referensramar man kan komma. Det går bara inte att förstå.

Samtidigt tänker jag sorgset på Burma. Vi klädde oss i röda tröjor i en dag. Sedan var det liksom slut på uppmärksamheten. Vad är vi för vänner i nöden, slås det upp stort i media så hänger vi på och tänker, men glömmer så snart något annat övertar löpsedlarna.

Det är svårt att vara människa, det är svårt att skilja på rätt och fel, på gott och ont. Ibland ändras reglerna och man hinner inte med.

Tusentals svenskar semestrar i Thailand, ingen av dem pratar eller vill prata om att det är en militärstyrd stat. På väg mot demokrati, men bara kanske och väldigt försiktigt. Men eftersom det skulle drabba oss personligen väljer vi att inte se just det problemet.

Precis som vi på den tiden det begav sig åkte till Spanien. Skyndade det på eller fördröjde det den demokratiska processen?? Jag vet inte men jag tycker att man kan fundera på det!

Omvärlden med supermakterna i spetsen fördömmer modet på Benazir Bhutto, FNs säkerhetsråd kallar till extra möte. Alltmedan oroligheterna sprider sig i Pakistan. Ett av alla ställe på jorden som saknar demokrati och mänskliga rättigheter. Vad gör vi åt det??