En symaskin och betyg allt längre ner i åldrarna.

Många meter blir det!! Har suttit som Josefin, fin, fin idag och trampat på min symaskin, skin, skin..sy ma ma ma ma maskin!

ALDRIG blir jag utan duk igen. Jag har köpt så olika tyger att jag kan ha allt från familjemiddag till Nobelmiddag. Jag gillar att ha folk och duka fint.

När jag suttit där och trampat idag tänkte jag på min skoltid. Gruvlyckeskolan i Karlstad. Jag var aldrig där, kan inte minnas en enda lektion och knappt någon lärare. Naturligtvis avspeglades det på mina betyg så småningom, de är kan man säga obefintliga.

För att det inte skull gå illa för ungdomar som jag, hade man på den tiden intagning på fri kvot. Jag kom alltså in på en Hemtekninsk linje, en ettårig. Inget jag sökt, det var bara att gå. På sommaren innan arbetade jag som hemsamarit! Hur kunde det vara tillåtet?? Jag var säkert snäll och gjorde mitt bästa, men vad kunde jag??

Jag hamnade alltså som gymnasieelev på Clevegården i Skoghall. Kan vara det bästa som hänt mig! Vilket fantastiskt år det var. Helt plötsligt fick jag göra saker som jag kunde, som jag var duktig på och som jag förstod varför det var bra att kunna.

Vi läste: Hemkunskap, städ & Tvättteknik. Barnkunskap, Syslöjd och gymnastik. Säkert hade vi fler ämne men jag minns dem inte.

Från att ha slutat nian med inget betyg alls, gick jag ett år senare ut med fyror och femmor i alla ämnen. Clevegården och syslöjden tänkte jag särskilt på idag. Men också på hemkunskapen där. Jag har aldrig lärt mig matlagning hemma, det gjorde jag där. Måste varit bland de sista kullarna som gick där. Men tänk vilken revanch det var för mig. Vilken möjlighet för struliga ungdomar.Rakt ut med bra betyg.

Vad erbjuder vi idag??? Betyg tidigare, längre ner i årskurserna! Är det någon som på fullt allvar tror att det hjälper?? Jag tycker att jag är ett levande bevis på att man kan vara dum som ett spån i skolan, men ändå vara skärpt och klara sig i livet. Inget betyg i världen hade hjälpt mig. Suportande och förstående, stränga lärare. Det är vad skolan behöver. Tänk om någon kunde få Björklund att förstå det!