Vad gör en örfilande vuxen till hjälte?!

På avstånd har jag följt skriverierna. Mannen som örfilade en 13 åring. Blev visst dömd för ringa misshandel eller något liknande. Många hyllar mannen som hjälte. Mannen som slog, hur blev han en hjälte? Jag läser Alex Schulmans inlägg och håller med. Man slår inte punkt slut. 13 år är minsann inget småbarn det är en ligist säger somliga. Jaha, så då är det mer rätt att slå människor ju äldre de är? Var går den gränsen? vid 10, 12 eller kanske 8 år. När är de stora nog för att få en örfil? Måttet var rågat, bägaren rann över. Vad är det för ursäkt? Visst vill jag ibland klippa till folk! Skillnaden är att jag inte gör det.
När så pensionärer åkte i busslass från hela Sverige för att visa mannen sitt stöd, då fick jag nästan panik. Vad är det man visar då?!

Som liten blev jag 2 gånger misshandlad av vuxna män. Vid olika tillfälle och i olika städer. Ena gången var jag inte fyllda 10 år. Jag minns det som igår. Det är en mardröm jag lever med. Vi var ett gäng ungar som klättrade på tak till garagelängor. Något vi naturligtvis inte fick, men inte var det så illa att jag förtjänade stryk. Mannen ifråga jagade oss allihop. Jag blev sist och det var mig han fick tag i. Han drog mig i armen och slet ner mig från taket. Jag landade olyckligt och vrickade foten illa, därefter örfilade han upp mig. Jag var så rädd! SÅ obeskrivligt rädd!

Jag har vaga minnen av vad som hände efteråt. Tog mig hem. Pappa gick till mannen och skällde eller pratade, vad vet jag. Därefter hände inget mer.... förutom att jag ständigt lever med det minnet. Hade han skällt ut mig hade det haft bra effekt, det är jag säker på. Vad var det som gjorde att denna vuxna man gav sig på mig på de viset? Det funderar jag ocfta på. Knappast att vi sprang på taket.

Senare i livet blev vi arbetskamrater på varvet. Eller, det blev vi naturligtvis inte. Vi arbetade båda i Kasenhallen. Jag pratade aldrig med honom. Den förakt jag känner för honom vet inga gränser. Jag tänker att det är vad slag gör. Föder förakt.
Andra gången jag blev misshandlad var i Karlstad jag var kanske 14 år. Det var fysiskt sett värre. Där hade jag ändå min bästis som stöttade och psykiskt klarade jag det något bättre, tror jag. Ändå var det så grovt att jag inte klarar skriva om det. Jag lever med dessa minne, starka som om de vore igår. Om det är gränser vuxna vill sätta för oreliga unga tror jag inte ett ögonblick att örfilar är lösningen. Jag kan inte låta bli att undra vad det är som gör att somliga tycker den här mannen är hjälte. Hjältar för mig är de som står upp, som sätter tydliga gränser, som stöttar, som finns där. Inte de som tappar besinningen och slår.

FÄRJESTAD!!

Som gammal Karlstadsbo tillåter jag mig att fira. Det kan jag behöva idag. Nu blev jag lite glad.
SM-GULD SM-GULD SM-GULD :-))

Kungen och jag:-)

Jag var väl 16 år skulle jag tro, hade flyttat hemifrån och bodde med pojkvän i Skoghall på Hammarö strax utanför Karlstad. Vi var bilburna ungdomar, nej inte raggare:-) Vi hade Volvo, upphottade sådana, ständigt var det fix i garaget. Jag kunde se årsmodell på bilarna genom att kolla backspegel, dörrhandtag och kofångare, så intresset var stort, idag ser jag knappt skillnad på olika märke....

Vi var också rallyfreak, och inget ställe passar det bättre än värmland! KAK Rallyt varje vinter var högtider, vi var hela dygn i skogarna, kollade vilka specialsträckor som verkade bäst och åkte många, många mil. Det var fruktansvärt roligt, vilken stämning i skogarna, iskallt, massor av snö, pluntor och eld, skulle inte vilja vara utan de minnena.

Ett år bestämde vi oss för att se starten, det var uppbyggt en platå som bilarna en och en körde upp på presenterades och drog iväg mot första sträckan. Det var trångt fruktansvärt trångt. Jag har aldrig någonsin vare sig förr eller senare varit med om något liknande, man kunde nästan inte andas, rörde sig massan följde man med, fruktansvärt obehagligt. Försökte dra mig bakåt men det var stopp, vi försökte att inte bli särade men inte heller det lyckades, paniken var nära.

Då kommer det genom folkmassan män gående och i de redan omöjligt trånga skuffar en man undan mig, tryckte mig bakåt fast det egentligen inte gick, släppte och gick, det kom direkt en man till och gjorde samma sak, paniken som legat på lur vändes i ilska och när tredje gubben kom....

Då laddade jag allt jag hade och satte armbågen rätt i mellangärdet på Gubben!!!!Jag hörde ett ljudligt "UHF" och innan jag hann blinka kom nästa man och fällde mig med ett polisgrepp. Upp med armen på ryggen och tryckte ner mig i backen med ansiktet mot snön. Jag har alltid funderat över hur det kunde bli plats till det...

Gubben jag drämt till var alltså kungen, det gick inte upp för mig direkt, hur skulle det kunna göra det, jag såg ju inget var nedbrottad av hans livvakter. Nedbrottningen var snabbt över, kungen fördes bort och man insåg nog att jag inte var en yrkesmördare utan föste in mig i lobbyn på hotellet där hela spektaklet var. Pratade ett par ord med mig men jag var så arg att de omgående lämnade mig åt mitt öde.

När de gått kom sambon fram, skrattade så han tjöt och sa, "Dig får jag då alltid skämmas för, man kan inte slå kungen om det inte är i schack!" Då grät jag som bara den, allt bara lossnade och de minuters trauma jag varit med om blev helt överväldigande. Jag har inga men av det idag vad jag vet utan säger ibland att det blir något att berätta för barnbarnen. Fast nu blev det bloggvännerna först.

Stackars Färjestad! :-((

Mitt hjärta bultar och slår för Färjestad. Jag har inte bott i Karlstad på 20 år, men laget över ger jag aldrig. Trots att de fick lägga sig idag tycker jag inte man ska döma ut laget. Hur många år i rad har Färjestad varit i slutspel?? Jag har tappat räkningen, men ett lag som alltid är på topp och inte åker berg -och- dalbana är värda respekt. Målvaktstrubbel, tränarbyte.. det vill till att psyket är starkt när förutsättningarna ändras och det svajar i grundvallarna.

Tro inte att det på något sätt är över för FBK, Vi kommer tillbaka, vi kommer tillbaka.

Lika säker är jag inte på Ljungskiles lycka. 1-0 förlust i första matchen, självmål.... Aj, AJ, Aj... Ljungskile

Nytt fotoalbum, Karlstad.

Eftersom det ändå inte ljusnar idag sitter jag vid datorn. Tyvärr gör jag inte det jag tänkt mig. Ibland är det bara hopplöst. Jag vet inte hur jag ska formulera mig. Måste vara någon tillfällig blackout. Både Försäkringskassan, Försäkringsbolaget och Länsstyrelsen ska skrivas till, jag får det bara inte ur händerna! :-(

Men att album blev det! Jag har sorterat, redigerat och skrivit om helgen i Karlstad

En bra ursäkt.

Ibland får jag frågan vad vi gör,när vi åker bort så där på tu man hand. Mitt standardsvar är, pratar och äter långa frukostar. Det är något speciellt med hotellfrukost. Att få välja av ett överflöd och att sitta närmare en timma i lugn och ro, det är avkoppling.

Att slänga sig på sängen och sappa mellan kanalerna, till och med det står jag ut med! Avskyr det på hemmaplan:-)

Nu känner jag Karlstad väl, så dels går vi på upptäcksfärder och utforskar sådant som inte var intressant när jag var tonåring, dels går vi nostalgiska promenader i minnenas kvarter.

Pråmen till vänster efter bron.
Vi äter på Restauranger vi varit på förut!!! Säkra kort;-) Karlstads bästa Köttrestaurang heter Pråmen och är en båt på Klarälven, precis vid Residentet. Mannen som har Pråmen heter Stefan och är en gammal klasskompis till mig. Det är roligt att se så bra det går för honom. Roligt är också förvåningen i hans ansikte när hjärnan snurrat ett varv och han kommer på vem jag är:-)


Bästa pizzerian, hade byggt om och ändrat recept:-( nästa gång letar vi reda på en ny.

Den här gången passade vi på att klämma in ett biobesök också. Vi såg ARN! `Å jo jag såg Fredde! En gång, det är jag säker på. Kanske syns han mer i nästa film.

Vad vi tyckte? Jo, den var riktigt bra...men... de använde ibland en filmteknik som gjorde mig illamående. Striderna fick jag blunda för det var så snabba klipp att jag blev yr, och när det red någon (vilket det gjorde ofta!) i förgrunden av natur, då suddade de bakgrunden. Då mådde jag illa och fick blunda. Undra om de vet att det kan få den effekten?

Annars var det de långa promenadernas helg, med kameran i högsta hugg.

Jag slås av att jag aldrig sett eller ens hört talas om en guidad visning i stan, måste kolla det nästa gång. Det är en stad med otroligt vackra byggnader, hela staden andas historia.

Man har också tagit vara på sin historia, som på gågatan t.ex. där man helt enkelt gjort ett tittskåp av den gamla stadsgatan. Häftigt är det!


Här ser man kullerstensgatan inunder. Här hittade man 2001 husgrunder, kritpipor och mynt, bössflina och stora mängder importerat Kinesiskt porslin. Sedan tidigare var det känt att människorna som bodde norr om torget var mer välbärgade och tillhörde den högre sociten, vilket förklarar fynden.



Karlstad har också det som Riksteaterföreningen efterlyser! De har skyltar i staden! Kolla här bara. Enkelt och snyggt!
Sedan är det ju en studentstad, det märks. Cyklar överallt!!! Karlstad är platt som en pannkaka och man har ett fantastiskt utbyggt nät av cykelbanor.


Studenternas flit ter sig ibland något konstigt:-)



För inte kan väl detta vara något annat än studentspex?



Har jag då svarat på frågan vad man gör en helg på tu man hand? Jag tror det. En sak vet jag, vi har så mycket att prata om att det är härligt att få göra det utan att bli avbrutna av barn eller telefon.

Ni som inte testa än, ta en vuxenhelg, det är nyttigt! Övning inför att barnen flyttar säger vi. Det är väl en bra ursäkt.

WOW en kommun som satsar.

En helg i Karlstad är aldrig fel. För vår del blir det gärna varje år, minst vart annat. I år vart vi begåvade med sol och fint väder, det tog vi tacksamt emot.

Hotellet ligger precis vid Sandgrundsudden, mitt i city. Något som slagit oss är att det är sån fart i Karlstad, det byggs och satsat. Vet ni vem byggherren är??? Jo Karlstad Kommun.

Ni skulle sett den nya gallerian, "mitt i city" förr var det Domus, men de brannner. SÅ av det en parkering ett par år och nu, ja jädrar vilket bygge. Huset är så snyggt. Rymmer, handel, en hel galleria, Restauranger med topfloor, lägenheter, kontor och parkering. Jag tänker på våra tomter mitt i stan som står år efter år.

Visst är Karlstad större än Uddevalla, men när jag bodde där var det exakt lika stor som Uddevalla är nu. Man måste våga satsa. Inte ge bort allt och tro att konkurrens förbättrar allt. Jag blev riktigt sugen på att flytta tillbaks! Det a var så fräckt, WOW en kommun som satsar.

Har så klart tagit foto på deras Teater, kulturhus och annat mer vackert, det kommer nog om några dagar.

SMHI varnar, Nu kommer stormen.

Nedslående läsning i Aftonbladet idag. Då menar jag inte bara stormen, den klarar vi nog.. en klass två*. Stanna inne, strömavbrott, kanske inget Internet, för oss ingen TV då, men är det strömlöst spelar det ingen roll. Ska bunkra upp med ficklampsbatterier och stearinljus.

"*Klass 2 Stormbyar Över 25 m/s. Skador på byggnader. Risk för kringflygande föremål. Större skador på skog. Risk för störningar i trafik, el och telefon. "

Vad värre är att vi ska på födelsedags kalas lördag kväll. Hur gör man det om man ska stanna inne?? De föregående stormarna, Gudrun och Per har haft dödsfall i sina spår, just för att folk inte stannar inne.

Det är inte säkert i en bil, blir du klämd under fallande träd är bilen ett klent skydd. Eller alla dessa människor som vi ser på TV, de går emot stormen med utsträckta armar. KUL, ända tills du får en takpanna i huvudet....
Även jag fascineras av havet när stormen piskar, men man kan ju vänta tills det bedarrat, efterspelet är lika slående. Eller en vanlig styv kuling, inget att leka med, men man får gå ut.

Det är den där fria viljan igen, men vi kanske ska, för vårt eget bästa, lyssna på varningarna och stanna inne. Jag brukar "vakta" den kommunala lyktstolpen vi har på trottoaren vid tomtgränsen, ibland vajar den så jag är säker på att den ska komma genom fönstret! Inte kul alls:-(

Området jag bor på är också illa ställt med. Vi pratar inte så mycket om det men det är gammal lerbotten, just nu precis som överallt annars, väldigt vatten sjuk. Hade jag haft huset en gata närmar Kärrabäcken hade jag varit orolig. När jag läser om de 6 hus i Karlstad som evakueras tänker jag snabbt.... hur många hus ligger det längs Kärrabäcken??? Det är lera, det är sluttning och bäcken är dessutom stundom fylld med kvicklera. Fortsätter den här klimatutvecklingen får kommunen fortare än kvickt förstärka bäcken. Innan det är för sent.

Evakuering Karlstad

SMHI varnar nu kommer stormen

En symaskin och betyg allt längre ner i åldrarna.

Många meter blir det!! Har suttit som Josefin, fin, fin idag och trampat på min symaskin, skin, skin..sy ma ma ma ma maskin!

ALDRIG blir jag utan duk igen. Jag har köpt så olika tyger att jag kan ha allt från familjemiddag till Nobelmiddag. Jag gillar att ha folk och duka fint.

När jag suttit där och trampat idag tänkte jag på min skoltid. Gruvlyckeskolan i Karlstad. Jag var aldrig där, kan inte minnas en enda lektion och knappt någon lärare. Naturligtvis avspeglades det på mina betyg så småningom, de är kan man säga obefintliga.

För att det inte skull gå illa för ungdomar som jag, hade man på den tiden intagning på fri kvot. Jag kom alltså in på en Hemtekninsk linje, en ettårig. Inget jag sökt, det var bara att gå. På sommaren innan arbetade jag som hemsamarit! Hur kunde det vara tillåtet?? Jag var säkert snäll och gjorde mitt bästa, men vad kunde jag??

Jag hamnade alltså som gymnasieelev på Clevegården i Skoghall. Kan vara det bästa som hänt mig! Vilket fantastiskt år det var. Helt plötsligt fick jag göra saker som jag kunde, som jag var duktig på och som jag förstod varför det var bra att kunna.

Vi läste: Hemkunskap, städ & Tvättteknik. Barnkunskap, Syslöjd och gymnastik. Säkert hade vi fler ämne men jag minns dem inte.

Från att ha slutat nian med inget betyg alls, gick jag ett år senare ut med fyror och femmor i alla ämnen. Clevegården och syslöjden tänkte jag särskilt på idag. Men också på hemkunskapen där. Jag har aldrig lärt mig matlagning hemma, det gjorde jag där. Måste varit bland de sista kullarna som gick där. Men tänk vilken revanch det var för mig. Vilken möjlighet för struliga ungdomar.Rakt ut med bra betyg.

Vad erbjuder vi idag??? Betyg tidigare, längre ner i årskurserna! Är det någon som på fullt allvar tror att det hjälper?? Jag tycker att jag är ett levande bevis på att man kan vara dum som ett spån i skolan, men ändå vara skärpt och klara sig i livet. Inget betyg i världen hade hjälpt mig. Suportande och förstående, stränga lärare. Det är vad skolan behöver. Tänk om någon kunde få Björklund att förstå det!