Vad gör en örfilande vuxen till hjälte?!

På avstånd har jag följt skriverierna. Mannen som örfilade en 13 åring. Blev visst dömd för ringa misshandel eller något liknande. Många hyllar mannen som hjälte. Mannen som slog, hur blev han en hjälte? Jag läser Alex Schulmans inlägg och håller med. Man slår inte punkt slut. 13 år är minsann inget småbarn det är en ligist säger somliga. Jaha, så då är det mer rätt att slå människor ju äldre de är? Var går den gränsen? vid 10, 12 eller kanske 8 år. När är de stora nog för att få en örfil? Måttet var rågat, bägaren rann över. Vad är det för ursäkt? Visst vill jag ibland klippa till folk! Skillnaden är att jag inte gör det.
När så pensionärer åkte i busslass från hela Sverige för att visa mannen sitt stöd, då fick jag nästan panik. Vad är det man visar då?!

Som liten blev jag 2 gånger misshandlad av vuxna män. Vid olika tillfälle och i olika städer. Ena gången var jag inte fyllda 10 år. Jag minns det som igår. Det är en mardröm jag lever med. Vi var ett gäng ungar som klättrade på tak till garagelängor. Något vi naturligtvis inte fick, men inte var det så illa att jag förtjänade stryk. Mannen ifråga jagade oss allihop. Jag blev sist och det var mig han fick tag i. Han drog mig i armen och slet ner mig från taket. Jag landade olyckligt och vrickade foten illa, därefter örfilade han upp mig. Jag var så rädd! SÅ obeskrivligt rädd!

Jag har vaga minnen av vad som hände efteråt. Tog mig hem. Pappa gick till mannen och skällde eller pratade, vad vet jag. Därefter hände inget mer.... förutom att jag ständigt lever med det minnet. Hade han skällt ut mig hade det haft bra effekt, det är jag säker på. Vad var det som gjorde att denna vuxna man gav sig på mig på de viset? Det funderar jag ocfta på. Knappast att vi sprang på taket.

Senare i livet blev vi arbetskamrater på varvet. Eller, det blev vi naturligtvis inte. Vi arbetade båda i Kasenhallen. Jag pratade aldrig med honom. Den förakt jag känner för honom vet inga gränser. Jag tänker att det är vad slag gör. Föder förakt.
Andra gången jag blev misshandlad var i Karlstad jag var kanske 14 år. Det var fysiskt sett värre. Där hade jag ändå min bästis som stöttade och psykiskt klarade jag det något bättre, tror jag. Ändå var det så grovt att jag inte klarar skriva om det. Jag lever med dessa minne, starka som om de vore igår. Om det är gränser vuxna vill sätta för oreliga unga tror jag inte ett ögonblick att örfilar är lösningen. Jag kan inte låta bli att undra vad det är som gör att somliga tycker den här mannen är hjälte. Hjältar för mig är de som står upp, som sätter tydliga gränser, som stöttar, som finns där. Inte de som tappar besinningen och slår.

Hur stärks föräldrarollen genom böter, Beatrice Ask?

Det låter i debatten efter Beatrice Asks utspel som om det enbart är ensamstående mammor som får stökiga barn. Tänk en sekund till och alla inser att så är inte fallet. Stökiga barn, värstingar, huliganer, kommer från alla samhällsklasser, från alla typer av hemförhållande. Det är svårt att veta var det gick fel eller varför det brister. En sak är lätt att veta. Föräldrar försöker. Spelar ingen roll vilken situation man själv är i som vuxen. Går det fel för barnen försöker man. På olika sätt, olika nivå, men man försöker.

Beatrice Ask sa i en radiointervju igår att böter skulle ge föräldrar starkare argument. Hur då?! Tror inte justitieministern att de argumenten som räknades upp redan är sagda? Att ett barn stökar kommer inte som en blixt från klar himmel! Att hota med färre julklappar för att man riskerar böter, biter inte mer än det redan sagda konsekvensbeskrivningarna.

Föräldrar ska ha tider till sina barn och veta vilka de umgås med. Föräldrar ska veta i vilket skick barnen kommer hem efter en kväll ute, säger justitieministern Ja men det är väl grundläggande. De flesta har det. Trots det händer det saker när de är ute. Kanske blir det ännu tuffare när stökiga barn klyver gränsen i fortsättningen. "MORSAN BETALAR!"

Vi pratar inte om ungar som pangar rutor! De betalar föräldrarna redan. Saker som förstörs i skolan, föräldrar betalar.

Beatrice Ask säger i samma radiointervju att för de redan hårdast drabbade, de ensamma mammorna, spelar det ingen roll, de kan inte få det så mycket sämre. Vad är det för ett argument?!

Föräldrar till stökiga barn har redan idag dumstrut på sig. De talas om dem, de skvallras, tack vare samhällets syn att det är föräldrars fel att barn stökar. Det här utspelet förstärker de fördomar som finns mot föräldrar med stökiga barn.

Vilka föräldrar är det Beatrice Ask vill stärka i sin roll? De hårdast drabbade var det tydligen inte, där spelade det ju ingen roll. Vilka är det då? De som försöker. De vars familjer ständigt lever i skuggan av stökiga barn. De vars familjer all energi går åt till det stökiga barnet? De vars syskon inte får leka med barnen på gatan för att de har så stökigt syskon.

För så är det ju. Lagen är lika för alla. Den drabbar också de som försöker, försöker och försöker!!! Att hota med böter ger knappast någon förälder ett bättre läge, större pondus eller starkare argument.
Så jag fortsätter undra; Hur stärks föräldrarollen genom böter, Beatrice Ask?

Krävande mor?!

Måndag morgon börjar ofta på samma sätt hos oss. Godmorgon "kvittrar" jag till sonen. SKITMORGON kontrar han! Idag var det magen, det är svårt att säga emot någon som är laktosintolerant, man kan inte veta om de har ont eller ej.

Vi intog frukost och jag visade mina framsteg, linkade utan rullatorn. Har inte sovit i natt heller för axeln molvärker värre än värst, jag blir tokig. Måste klara att gå utan hjälpmedel inne i alla fall. Fast jag ser ut som en jag vet inte vad, belastar höften fel och blir krum...

I alla fall när vi höll på där sa jag för att uppmuntra honom, kan du förstå ?! Det är bara 10 veckor kvar till midsommar, det innebär att det är ännu mindre tid kvar i skolan! Snart sommarlov alltså!!

Å nej säger han (??) Va, vad då, jag fattade inget, längtar du inte efter lovet??? Jo då men,..... då får man väl ett brännjärn i arslet !!( jag vet det låter hemskt) Förklara säger jag, jag fattar inte! Ja men det vet du väl, det kommer att vara. Gör det och gör det så jag får örsprång!!

Jag får kanske ompröva min roll som mor?! Eller, nej, jag vill att de ska klara sig när de flyttar hemifrån! Därför får de hjälpa till med allt, plus ta eget ansvar för sin tvätt och sina rum. Ingen skall skylla könsrollerna på mig i alla fall, även om jag anses som en krävande mor!