Krävande mor?!

Måndag morgon börjar ofta på samma sätt hos oss. Godmorgon "kvittrar" jag till sonen. SKITMORGON kontrar han! Idag var det magen, det är svårt att säga emot någon som är laktosintolerant, man kan inte veta om de har ont eller ej.

Vi intog frukost och jag visade mina framsteg, linkade utan rullatorn. Har inte sovit i natt heller för axeln molvärker värre än värst, jag blir tokig. Måste klara att gå utan hjälpmedel inne i alla fall. Fast jag ser ut som en jag vet inte vad, belastar höften fel och blir krum...

I alla fall när vi höll på där sa jag för att uppmuntra honom, kan du förstå ?! Det är bara 10 veckor kvar till midsommar, det innebär att det är ännu mindre tid kvar i skolan! Snart sommarlov alltså!!

Å nej säger han (??) Va, vad då, jag fattade inget, längtar du inte efter lovet??? Jo då men,..... då får man väl ett brännjärn i arslet !!( jag vet det låter hemskt) Förklara säger jag, jag fattar inte! Ja men det vet du väl, det kommer att vara. Gör det och gör det så jag får örsprång!!

Jag får kanske ompröva min roll som mor?! Eller, nej, jag vill att de ska klara sig när de flyttar hemifrån! Därför får de hjälpa till med allt, plus ta eget ansvar för sin tvätt och sina rum. Ingen skall skylla könsrollerna på mig i alla fall, även om jag anses som en krävande mor!