Igår lade maken upp en plan för dagen. Idag ändrade han den till förmån för mig:-) Han hade tänkt ta med sonen och bottenmåla båten, för att sjösätta i veckan. Men ändrade sig och sa att det funkar lika bra imorgon efter jobbet. Svårare att få ut mig på äventyr om man bara har en kort stund på eftermiddagen. Så vi bestämde oss för diverse plantskolor och att äta frukost ute. Yerba är ju stängt på söndagar så det vi kunde komma på var Snäckan. Dit kommer man i rullstol hyfsat lätt, inne på gården är lä och helt okej att sitta. Efter macka och kaffe blev det kulglass från Kling, MUMS!
Vidare for vi mot Nisses växter och blomsterlandet. Om allt går som planerat kommer jag vara mer rörlig redan nästa helg så vi chansade och köpte växter till lite urnor idag. Det har sett hemskt trist ut att inte ha något på varesig trappa eller altan. Nu komponerade vi dem allteftersom vi såg utbudet. Make komponerade en egen, den går i blå toner. Helst ville han ha bloddroppe men när jag sa att de bara trivs vid häcken eller på framsidan huset ändrade han sig. Att välja växter efter de förutsättningar man har kräver viss erfarenhet...
Nu blir det rullstolsplantering:-) Maken sätter mig i rullstol på gräsmattan. Han tar allt jag behöver och placerar inom räckavstånd omkring mig, ett litet bord framför så tar jag en sak i taget. Väldigt glad och tacksam över den här utflykten. Jag trivs allt i solen på altanen, men att få komma på äventyr är alltid roligt. När jag nu får sitta ute och plantera blir det som bonus.
Visar inlägg med etikett Snäckan.. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Snäckan.. Visa alla inlägg
söndag 27 juni 2010
lördag 22 mars 2008
Fy faan för att ha det så här jämt!!
Strålande sol, Påskafton. En härlig dag låg framför mig, trodde jag. Vi bestämde oss för Torp och Gustafsberg, i den ordningen. Vi behövde torrfoder till Marsvinen och den köper vi på zooaffären, sedan måste erkännas att 5 krukväxter behövde bytas ut....
Redan på parkeringen på Torp började problemen, snöröjningen var under all kritik och eftersom vi inte har någon lapp för rullstol i bilen fick vi leta oss till bakkanterna, vi behöver ju extra plats för att få rullstolen fram till bakdörren. Längst ner bakom Maxi, vi fick plats men fastnade sedan i snömodd. Vi fick ta långa omvägar i körbanan för att ha en chans, maken blev minst sagt irriterad. När det var dags för växtinköpen valde vi att gå inne till OBS även om deras utbud är magert, inomhus gick i alla fall att gå.
Efter pärsen med snömodd slog vi snabbt Strandpromenaden ur hågen, den snöröjs ju inte, skulle aldrig fungera att köra i upptrampade spår. Frisk luft fick bli på parkeringsplatsen. Vi tog Bron till Gustafsberg och sa som så många gånger förr, tänk om de byggt så man kunde se något....
Väl på Gustafsberg insåg vi att där var snöröjningen obefintlig, var den dålig på Torp fanns den inte här. De hade skottat vid Snäckan så vi körde och ställde oss helt vid ingången, då är det bara runt husknuten så kommer man till dörren. Skickade ut sonen för att se om det fanns en ramp som vi trodde att det skulle göra. Nej, ingen ramp... OK, då tar jag rullstolen helt till trappan och kryckor in, det fungerar. Väl inne gällde det att hitta ett bord direkt eftersom axlarna inte bär ordentligt, jag bli "vinglig" på kryckor. In i första rummet och där fanns bord, efter 3 minuter förstod vi varför!! ISKALLT, dörren ut stod för det mesta öppen och den kylan gick rätt in, visst såg vi att det brann i kakelugnen, men inte spred det någon värme, flera par som satt sig flyttade inåt i huset så fort något blev ledigt. Vi slängde i oss pajen och kaffet sedan skyndade vi oss därifrån!! Misslyckat är bara förnamnet.
Tack och lov var ju inte dagen slut i och med detta misslyckande!! Nu har vi ätit en väldigt god Flygande Jakob och det väntar en Kladdkaka med glass, det har jag sett, maken har bakat. Det är med andra ord lugn och harmoni. Om de tänder elden här borta i kväll går sonen och maken dit, jag blir här. Jag tycker det slår en hårt hela tiden, samhället är inte gjort för rullstolar, jag blir mer och mer frustrerad. Tur jag vet att jag snart reser mig och går! Fy faan för att ha det så här jämt!!
(Ursäkta att jag svär, men nu är frustrationen stor!)
Redan på parkeringen på Torp började problemen, snöröjningen var under all kritik och eftersom vi inte har någon lapp för rullstol i bilen fick vi leta oss till bakkanterna, vi behöver ju extra plats för att få rullstolen fram till bakdörren. Längst ner bakom Maxi, vi fick plats men fastnade sedan i snömodd. Vi fick ta långa omvägar i körbanan för att ha en chans, maken blev minst sagt irriterad. När det var dags för växtinköpen valde vi att gå inne till OBS även om deras utbud är magert, inomhus gick i alla fall att gå.
Efter pärsen med snömodd slog vi snabbt Strandpromenaden ur hågen, den snöröjs ju inte, skulle aldrig fungera att köra i upptrampade spår. Frisk luft fick bli på parkeringsplatsen. Vi tog Bron till Gustafsberg och sa som så många gånger förr, tänk om de byggt så man kunde se något....
Väl på Gustafsberg insåg vi att där var snöröjningen obefintlig, var den dålig på Torp fanns den inte här. De hade skottat vid Snäckan så vi körde och ställde oss helt vid ingången, då är det bara runt husknuten så kommer man till dörren. Skickade ut sonen för att se om det fanns en ramp som vi trodde att det skulle göra. Nej, ingen ramp... OK, då tar jag rullstolen helt till trappan och kryckor in, det fungerar. Väl inne gällde det att hitta ett bord direkt eftersom axlarna inte bär ordentligt, jag bli "vinglig" på kryckor. In i första rummet och där fanns bord, efter 3 minuter förstod vi varför!! ISKALLT, dörren ut stod för det mesta öppen och den kylan gick rätt in, visst såg vi att det brann i kakelugnen, men inte spred det någon värme, flera par som satt sig flyttade inåt i huset så fort något blev ledigt. Vi slängde i oss pajen och kaffet sedan skyndade vi oss därifrån!! Misslyckat är bara förnamnet.
Tack och lov var ju inte dagen slut i och med detta misslyckande!! Nu har vi ätit en väldigt god Flygande Jakob och det väntar en Kladdkaka med glass, det har jag sett, maken har bakat. Det är med andra ord lugn och harmoni. Om de tänder elden här borta i kväll går sonen och maken dit, jag blir här. Jag tycker det slår en hårt hela tiden, samhället är inte gjort för rullstolar, jag blir mer och mer frustrerad. Tur jag vet att jag snart reser mig och går! Fy faan för att ha det så här jämt!!
(Ursäkta att jag svär, men nu är frustrationen stor!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)