En julberättelse på Studio 32 kantad av lite snökaos.

Tyck nu inte att jag är förmer, eller förmäten när jag berättar att jag blev storligen imponerad av årets En Julberättelse på Studio 32. Jag ser ganska
mycket teater och just amatörteater är ofta svår att tycka något om. Man kan se glöden och att de har kul på scenen, vilket jag helt sonika antar är meningen och bra. Däremot är det väl inte alltid man som teaterpublik är så imponerad av själva föreställningen. Såvida man inte är mamma, mormor eller annan förstås;-) Jag går ofta ändå, det är liksom inte viktigt hur himla duktiga de är, de som står på scenen. Poängen är att de står där, att den möjligheten finns.

Igår blev jag riktigt överaskad över med vilken proffsighet En Julberättelse framfördes. Ungdomarna på scen var strålande, somliga helt lysande i sina roller. Det var sista föreställningen och tyvärr inte helt fullt. Skyller snöstormen för det. I sällskapet vilket jag skulle komma var det endast några få som dök upp. Jag förstår att man avstod från att åka i det snökaos som stundom var. Ändå kan jag inte låta bli att tycka synd om dem som missade detta stycke. Så välspelat, så välgjort, så genomtänkt och med prestationer långt över det jag förväntat mig.

Ska faktiskt gå in på biblioteket idag, när jag ändå är i centrum, och låna boken. Den tillhör de som aldrig blev lästa när jag var yngre. Det är dags nu. Känner att jag missat något stort. Jag har inte sett den som tecknad film eller något, så min nyfikenhet är plötsligt stor. Ett stort tack och en stor eloge till alla er aktiva både på och utanför scenen. Från djupet av mitt hjärta vill jag tacka för en fantastisk föreställning.

Härligt arbetsamt.

Dagen började tidigt. Maken skulle guida Herrestads S förening på skalbankarna. Jag hade åtagit mig att stå för fika. Redan 10 möttes vi för avfärd mot kuröd. Det vart en trevlig tillställning. Jag som ju också är utbildad guide får anstränga mig för att hålla tyst. Vill så gärna fylla i och berätta mer;-) Fast idag lyckades jag vara ganska tyst.....

Jag var hemma halv två, bara för att direkt vända och åka till stan. Jag hade ju föresatt mig att se Bragdmännen på Studio 32. Som tur var sålde de korv och bröd utanför, annars hade jag svimmat av hunger..... Föreställningen var rolig, och bra. Tänk att få historiska bitar berättade för sig på det här viset. Så skönt att slippa läsa;-) Vännen Åse och vännen M möte upp så jag hade lyckats locka med mig några i alla fall.

Hem igen och maken och jag har med gemensamma krafter lagt ut täckbark. Det är lerjord här och det ser så trist ut med torr sprucken leryta. Svart bark blir så snyggt, så snyggt. En tung och jobbig dag kroppsligt sett, men det kändes mest härligt arbetsamt.

TEATERDAGAR

Idag gick jag lite pliktskyldigt till Studio 32. Sitter man i Kultur och Fritidsnämnden borde man ju.... Som tur är har jag vänner vars barn var med i en föreställning så jag fick sällskap. Vilken tur! De är så himla duktiga ungarna. En pondus och utstrålning på scen som heter duga. Jag såg, "Du är inte ensam" som är en tolkning av boken, stjärnorna lyser i taket. (tror jag den heter) Fantastiskt bra!

Imorgon har jag ett spikat schema men jag ska verkligen slå knut på mig för att hinna dit igen! Klockan 14.00 är det "Bragdmännen". Jag har missat den varje gång förut.
GUNNAR skriver om föreställningen. Studio 32´s hemsida om du vill kolla fler föreställningar. Biljettpriset är 40 kronor så man kan gå på flera:-) Hembakade bullar och Ekologiskt kaffe kunde köpas i cafét. Gå dit, det ska jag göra!