Sedan när är det föredömligt att vara handlingsförlamad?

Läser i dagens Bohusläningen under rubriken "Passiv kommunledning", att det är en styrka att kunna tala om sina åsiktsskillnader offentligt. Jag får läsa flera gånger! Vad menar han?! Han ger en känga åt oppositionen som säger att det är bristande ledarskap, och tycker uppenbarligen det är en styrka att undvika att fatta beslut. JÖSSES!!! Att Uddevalla, precis som resten av landet, är i ett vakuum är bra? Samla pengar på hög, gör absolut inget, sitt still i båten, håll fasaden fri från sprickor utåt. Det är okej, bara man talar om att man inte kan komma överens. I hur många frågor är det okej? Finns det en gräns?

1. Friskolor


2. Badhus


3. Kulturhus

Detta är "bara" frågorna som är allmänt kända att man inte kommer överens om. Titta bara på förslaget till beslut som gick från Kultur och Fritidsnämnden senast, i badhusfrågan. MAN TÖRS inte säga något alls utan skickar frågan till fullmäktige helt utan förslag.

Socialdemokraterna har ett färdigt förslag för beslut i badhusfrågan. Det har Bohusläningen för övrigt tackat nej till att skriva om. Det är på samma sätt i alla nämnder. Men inget sägs inget görs, inget skrivs. Okej då, den blågröna, Moderatstyrda alliansen styr uddevalla genom att vara överens om att man inte är överens. Bohusläningen gjorde ett mycket tamt reportage om 100 dagars smekmånad. Jag skulle vilja se en uppföljning på det reportaget. Vilka frågor är det som under tiden flyttats hit och dit för att inte sprickorna ska synas? Hur många frågor skjuts i långbänk för att man inte kommer överens och hellre struntar i dem? Så många frågor och inte ett enda svar.

Det är en enda stor ynkedom!

Jag hoppas varenda Uddevallabo ställer sig frågan:

Sedan när är det föredömligt att vara handlingsförlamad?

Invigningen av Rimnershallen.

Tog med mig en motvillig make och åkte till Rimnershallen för att vara där vid själva invigningsceremoni. Maken gillar inte dylika tillställningar, men han är ju fin och följsam;-)♥ Jag som har handikapptillstånd fick vackert köra nästan ända fram till entrén. Parkeringsvakter tog emot och allt flöt på lugnt och fint.
Röda mattorna kanske var slut, vad vet jag, men en matta fanns det ju ändå...

Inne var det slaskigt, trångt och ganska mysigt. Naturligtvis var alla sittplatser redan upptagna. Vi tog hissen, som man bara fick i specialfall...och ställde oss på balkongen.Hallen hade dagen till ära fått tillstånd för fler besökare än normalt, men det krävde ordentliga föreskrifter, dem stod Bengt Alm för, han pekade med hela handen.

Ungdomar från de flesta idrotter visade sedan i ett lustfyllt spel upp sig under själva ceremonin

En gigantiskt stor kör och ett husband skötte med en ära alla musikaliska inslag. Dansare lyfte stundom upp effekterna.

Från balkongen strax bredvid där jag stod, kastade sig plötsligt människor ut i rep Jag förmodar att de var från klättersällskapet. När alla visat det dom skulle hissades ingen flagga men väl ett tvättstreck, mycket fräckt!

Så var det tal och hyllningar. Jag stod för långt bort och det var för mörkt så några lyckade foto blev det inte. Men jag skulle tro att "alla var där" och fler än jag hade svårt att hålla tårarna tillbaks. Det är ett fantastiskt hus och vi har all anledning att vara stolta över det.