Tog med mig en motvillig make och åkte till Rimnershallen för att vara där vid själva invigningsceremoni. Maken gillar inte dylika tillställningar, men han är ju fin och följsam;-)♥ Jag som har handikapptillstånd fick vackert köra nästan ända fram till entrén. Parkeringsvakter tog emot och allt flöt på lugnt och fint.
Röda mattorna kanske var slut, vad vet jag, men en matta fanns det ju ändå...
Röda mattorna kanske var slut, vad vet jag, men en matta fanns det ju ändå...
Inne var det slaskigt, trångt och ganska mysigt. Naturligtvis var alla sittplatser redan upptagna. Vi tog hissen, som man bara fick i specialfall...och ställde oss på balkongen.Hallen hade dagen till ära fått tillstånd för fler besökare än normalt, men det krävde ordentliga föreskrifter, dem stod Bengt Alm för, han pekade med hela handen.
En gigantiskt stor kör och ett husband skötte med en ära alla musikaliska inslag. Dansare lyfte stundom upp effekterna.
Från balkongen strax bredvid där jag stod, kastade sig plötsligt människor ut i rep Jag förmodar att de var från klättersällskapet. När alla visat det dom skulle hissades ingen flagga men väl ett tvättstreck, mycket fräckt!
Så var det tal och hyllningar. Jag stod för långt bort och det var för mörkt så några lyckade foto blev det inte. Men jag skulle tro att "alla var där" och fler än jag hade svårt att hålla tårarna tillbaks. Det är ett fantastiskt hus och vi har all anledning att vara stolta över det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar