Stackars barn.

Vi räknar maken och jag. Om jag får avslag och blir utan ersättning, överlever vi då? Jag går till jobbet. Blir uppsagd och är utan försörjning. Överlever gör vi nog, nätt och jämnt. Den som drabbas hårdast är sonen. Att dra in saker, äta billigare, sluta använda bilen, sluta amortera, vi har snart skrapat ihop till överlevnad. Men sonen den stackarn som inte skulle kunna följa med på saker, läger och alla hans intresse, honom skulle det bli synd om. SÅ trots att kalkylen egentligen ger en strimma hopp om överlevnad blir jag nedslagen av prognosen. Fattiga barn, blir vanligare.
Jag vill inte att det ska vara mitt.

(det vara dagens 30 minuter, nu tänker jag på annat!)

Det bara pratas om utanförskapet.

Ikväll har jag låtit tårarna flöda samtidigt som jag lyssnat på Jöback, Carola och Tommy Körberg. Julskivor naturligtvis. På var och en av skivorna finns det spår som handlar om dem som inte firar jul med nära och kära.

Vilken andledning det än är, så är det en sorg för de inblandade. I ett helt år, med den nya regeringen, har det bara pratats om utanförskap, det har aldrig känts på riktigt. Politik kan ibland kännas så väldigt overklig. Men detta är på riktigt. Det finns människor omkring oss som inte firar jul, som inte ler och öppnar julklappar, som inte äter så dom mår illa. Människor som mår dåligt, som fryser, som är rädda och ledsna. Människor i verkligt utanförskap.

För dessa människor tänder jag ikväll ett ljus. Jag låter det skina hela helgen och jag tar med dem i min kvällsbön. Det bara pratas om utanförskapet, men det finns på riktigt......