Efter en sömnlös natt har jag kommit fram till följande. Eftersom demokratin är helig kan vi inte raljera över andra människors val. Att vi har läget vi har nu borde säga något till alla styrande. Nu är frågan hur man hittar kraft att gå vidare. För vidare går man, sväljer stoltheten och kämpar på, hur då??
På lokalplanet är det lika illa, med flera mandat för SD. De har förut haft en tom stol. Socialdemokraterna går fram något marginellt men har inte majoritet. Eftersom MP är "nytt" i Uddevalla vet man, i alla fall inte jag, var de hör hemma. Det har i annan skepnad som "SU" stöttat den styrande alliansens två senaste budgetar om det säger något....
På det personliga planet får det också konsekvenser. Det kommer innebära att jag inte kan opereras en gång till utan får leva med skruven i knät som misshandlar mig.
Det innebär så vitt jag ser inga stora förändringar i den nämnd jag suttit. En nämnd jag för övrigt tycker varit rolig även i opposition Vi brukar jämka ihop oss rätt bra. Kultur och fritid har ju inga gigantiska frågor som skiljer ideologiskt. Däremot lär vi väl få en konserthall på museet, en glasentré på Östrabo och inget kulturhus, det tycker jag känns tungt.
Mycket återstår naturligtvis, läget är så jämnt att jag undrar om någon kan få majoritet i Uddevalla.... Hur som helst är hela valresultatet som ett slag i magen!
Bilden lånad via google bildsök.
