Passion för mat, för smaklökarna såväl som för ögat.

Att folk går på mässor för att det bjuds på gott vid de olika stånden, är troligen allom känt. Att då gå på en mässa där själva grejen är att det bjuds vid varje stånd är som en dröm. Man kan säga att fler än vi närt drömmen för det var trångt, fruktansvärt trångt. Tack och lov är vi vana mässbesökare så vi var väl förberedda, det var något värre för sonen som efter 2 timmar valde att avvika för att ligga i bilen en stund innan vi fick checka in på hotellet. Skönt med stora barn konstaterade vi:-) Det var trångt och svårt att få till bilder men några blev det ändå... Masseffekt. Snyggt, och du kära sis, ta det som en hyllning:-)I varje skrymsle och vrå känner man att det varit en industrihall. Får mig att tänka vilda tankar om vårt varvsområde....Bästa butiken i världen och en av orsakerna att vi åkte ner. Ostbutiken.se, Kenneth hade det hektiskt och det var roligt att se även om det var svårt för oss att kunna handla något.
Ändå när jag hojtat lite och de fick se kameran blev det ett snabbt foto:-) Tack Kenneth!Praliner i mängd fanns det. Oj så spännande att smaka, somligt var ren njutning i munnen annat mer suspekt....En del platser var snudd på omöjligt att komma fram till, det gäller att vara vid gott mod. När folk fräser över rullstolar och barnvagnar tycker jag snarast det är kaxigt, hade aldrig själv vågat och orkat.

Ostron från Grebbestad. Sonen har i alla tider varit väldigt lätt med mat, han älskar fisk och vill alltid smaka på allt. Nu bestämde vi oss för att prova ostron. Efteråt var vi helt överens, det behöver vi aldrig göra igen! URK. Vi hade väl som andra hört allt från att de smakar som en snorloska till de smakar från en kallsup. Nu vet vi, de smakar som unket vatten på vårkanten med dy och tång, luktar gott men smakar illa...men vi gjorde det och jag är stolt över sonen som smakar 34 år tidigare i livet än jag:-)Vägg i vägg med mässhallen ligger Hotell 11. Mätta var vi när vi så småningom hamnade där. Kunde inte låta bli att reflektera över de byggprojekt Ernst haft med industrilokaler. Att låta detaljer vara kvar ger en pittoresk känsla.Höjden mellan golv och tak blir enorm när man ser varje våningsplan tack vare sättet man byggt och tagit tillvara husets karraktär.Balkongen på taket bjöd fin vy, men jag höll på att blåsa bort så att hålla kameran stilla var omöjligt, därav kvalitén.

Uddevalla fällde sin, kanske lite synd, det är ett snyggt landmärke....
Vårt rum var fint, ljudisolerat kunde vi konstatera för det var högljutt på hotellet i övrigt. Frukosten imponerade med massor av ekologiskt. Med facit i hand kan vi tänka oss både mässa och hotell igen. Inte ofta man får alla upplevelser för ögon och gom, passar oss bra, vi som även till vardags har stor passion för mat och bra råvaror.

Grundlurad på mässa....

Jag hade väl inte tänkt klaga men så pratade jag med min bror igår som hade samma känsla, då bestämde jag mig för att skriva lite ändå.
I lördags for maken och jag till Arena Vänersborg, där var det enligt tjocka bilagor vi fått i tidningen, Bo och trädgårdsmässa. Familjen Mandelmann skulle man få träffa, det var det stora enligt separata annonser. Jag tolkade det som att de hade utställningsmonter och skulle föreläsa vissa tider. Dessutom skulle de jag köpte sekatören av på Älvsjömässan i fjol vara där, så vi tänkte att detta blir nog bra.
Kaoset som mötte oss i entrén fick oss nästan att vända. Det var inte särdeles mycket folk, men man hade ett uselt system för att lösa biljett. En kub i mitten med först 2 sedan 3 personer som skulle ta betalt, ledde till en kö. Ingenstans skylt om att fribiljetter går bredvid, alla stod i samma kö. Så himla onödigt, så mycket orutin att man blev arg.
Väl inne tänkte vi först gå ett varv och kolla läget för att sedan gå tillbaks för eventuell shopping. Förvåningen är stor när vi gått runt hela mässa på en kvart. Jag gick till och med fram och kikade bakom en vikvägg med tanken att det måste ju vara mer...
Men, sa jag till maken, var är trädgårdsdelen då?!
Vi gick ytterligare ett varv, vid sista raden stod 4 buskar uppknödda mot en vägg, och en skylt med namnet för en plantskola. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Av Mandelmanns syntes inte ett spår Eftersom vi var där redan vid 11 tiden kändes det som en omöjlig uppgift att stanna till klockan 15 och lyssna på dem.
Ska vi inte fika innan vi åker i alla fall sa jag...
Nej så.. svarade maken. Ska vi fika ska det väl i alla fall vara mysigt!
Ganska sura satte vi oss i bilen och for hem. Efter en fika på Yerba kunde vi skratta åt fiaskot. Men jag som fortsatt tänka på saken undrar om någon framför detta till arrangörerna...
Vem var arrangör förresten frågade vi oss igår jag och brodern.
Brodern som tagit med sin familj och varit där lagom till föredraget av Mandelmanns kunde berätta om kaoset när det inte fanns stolar till åhörarna, trots att större delen av arenan var tom hade man inte plats... Tekniken fungerade inte och hur trevliga Mandelmanns än var så var brodern med familj lika besvikna som vi.
Idag var det en bilaga med i Bohusläningen, jag fick mer inspiration av den än av mässan. Snacka om att vi kände oss grundlurade.