Man kan använda bloggen till mycket. En del kommunicerar andra talar till folket.

Det finns lika många förklaringar till varför man bloggar, som det finns bloggar. Tror jag;-) Det är inte vetenskapligt säkerhetställt.
Ni vet man hittar bloggar man verkligen gillar. Gärna lite olika. Någon om trädgård. Någon om vardagsbetraktelser. Någon politisk medlöpare, gärna också en motståndare. Man hittar NYA varje dag.

Sedan finns de som blir ens vänner, de som man verkligen vill träffa. Bloggträffar börjar bli ett vanligt fenomen. Unga bloggare tigger presenter från företag och har stora happeningfester. Medelålders och äldre nöjer sig med träffar över kaffe och mat. Man börjar intressera sig för andra städer där bloggare bor, eller rent av andra länder och kulturer. Det blir ett givande och ett tagande. Utom för en del.....

Det finns verkligen bloggar som enbart används till att predika. Bloggar är makt läser vi nuförtiden. Man kan få folk att fördömma en hel yrkeskår......en författare eller bok. Man har helt plötsligt blivit viktig i konsten att kommunicera.

Jag använder bloggen så. Rädda Verleskogen Rädda Apoteket, förbannade försäkringskassan..Undrar om det är övertramp, egentligen ? Jag vet inte. Antar att en del slutar läsa. Vilket i och för sig är riktigt bra. Det är nämligen inte bara bloggare som har makt. Det har läsaren också.

Jag använder min makt. Om någon upprepade gånger predikar och slår andra i huvudet med oemotsagda argument. Då läser jag inte där mer. Om någon har en ton jag inte står ut med, då läser jag inte där mer. Om någon hela tiden går till personangrepp, då läser jag inte där mer.

Sedan finns de som inte kommunicerar också. De som skriver så tangenterna glöder. Publicerar inlägg efter inlägg med heta stoff. Däremellan är de borta. Mängder av kommentarer, rena krig kan utbryta på kommentarerna men inläggsskrivaren lyser med sin frånvaro. DÅ slutar jag också läsa där. Kan bara konstatera att man kan använda bloggen till mycket. En del kommunicerar, andra talar till folket. De som talar lyssnar så sällan själv, därför slutar jag läsa även där. Så visst har vi bloggare makt. Makt över vad som skrivs men också vad som läses.