Det finns lika många förklaringar till varför man bloggar, som det finns bloggar. Tror jag;-) Det är inte vetenskapligt säkerhetställt.
Ni vet man hittar bloggar man verkligen gillar. Gärna lite olika. Någon om trädgård. Någon om vardagsbetraktelser. Någon politisk medlöpare, gärna också en motståndare. Man hittar NYA varje dag.
Sedan finns de som blir ens vänner, de som man verkligen vill träffa. Bloggträffar börjar bli ett vanligt fenomen. Unga bloggare tigger presenter från företag och har stora happeningfester. Medelålders och äldre nöjer sig med träffar över kaffe och mat. Man börjar intressera sig för andra städer där bloggare bor, eller rent av andra länder och kulturer. Det blir ett givande och ett tagande. Utom för en del.....
Det finns verkligen bloggar som enbart används till att predika. Bloggar är makt läser vi nuförtiden. Man kan få folk att fördömma en hel yrkeskår......en författare eller bok. Man har helt plötsligt blivit viktig i konsten att kommunicera.
Jag använder bloggen så. Rädda Verleskogen Rädda Apoteket, förbannade försäkringskassan..Undrar om det är övertramp, egentligen ? Jag vet inte. Antar att en del slutar läsa. Vilket i och för sig är riktigt bra. Det är nämligen inte bara bloggare som har makt. Det har läsaren också.
Jag använder min makt. Om någon upprepade gånger predikar och slår andra i huvudet med oemotsagda argument. Då läser jag inte där mer. Om någon har en ton jag inte står ut med, då läser jag inte där mer. Om någon hela tiden går till personangrepp, då läser jag inte där mer.
Sedan finns de som inte kommunicerar också. De som skriver så tangenterna glöder. Publicerar inlägg efter inlägg med heta stoff. Däremellan är de borta. Mängder av kommentarer, rena krig kan utbryta på kommentarerna men inläggsskrivaren lyser med sin frånvaro. DÅ slutar jag också läsa där. Kan bara konstatera att man kan använda bloggen till mycket. En del kommunicerar, andra talar till folket. De som talar lyssnar så sällan själv, därför slutar jag läsa även där. Så visst har vi bloggare makt. Makt över vad som skrivs men också vad som läses.
9 kommentarer:
tja, det tar ju tid att svara,
den som skriver mycket, hinner inte allt :)
Visst finns det mycket bloggar, för varje smak.
Hannele, visst är det härligt. Något för varje smak.Bloggosfären är till för alla och makten att förvalta har vi var och en. Det är sannerligen både demokratiskt och jämlikt:-)
Att läsa bloggar är ju allmänbildande också, jag har lärt mig mycket om ditt och att.
Att läsa vissa bloggar och inlägg kan väcka mer engagemang än en tidningsartikel på samma tema. t.ex. miljömedvetna saker som det där med återanvändsbara kaffefilter :)
Bloggar kan också vara lite ringar på vattnet effekten, man läser nåt som man blir inspirerad av säg ett boktips, sen för man det vidare till nån annan, nämner det kanske till andra vänner osv osv och plötsligt kanske nåt blir hur stort som helst.
Anne, javisst! Ibland blir jag ifrågasatt för att jag boggar och läser bloggar. Att då försöka förklara att man lär sig massor och dessutom får nya vänner väcker bara mer förundring. Tänk allt stöd jag fått genom min sjukdomstid t.ex. Guld värt men svårt att förklara för en oinvigd.
Bloggar är verkligen en skatt.
Jag håller helt och hållet med dig. Kanske man hittar en blogg som man tycker är intressant att läsa och kommenterar då flitigt ett tag.
Får svar på sina kommentarer i god ordning men får aldrig någon kommentar tillbaka i sin egen blogg.
Då tröttnar man till slut som du säger.
Jag tycker att det är roligt med omväxling i bloggarna. Läser inte gärna någon som BARA skriver om politik t.ex.
Litet vardagsfunderingar blandat med varierande självupplevda händelser är trevligt att läsa om. Om barn och barnbarn och familj också. Gärna även om "musen som röt" om det skulle behövas.
Ha en skön helg/M
Som vanligt träffar du huvudet på spiken, säger en anna som tycker att jag blir för bredkäftad och elak inimellom.
Musikanta, visst finns det bloggar som utmärker sig lite extra med den där härliga blandningen. Annars är vi ju eniga om att för mycket och för lite skämmer allt;-)
Anders,Tack! Jo nog kan du ta i, men dig har jag aldrig slutat läsa. Härlig balansgång tycker jag du behärskar.
Ja visst är det tråkigt ned de som aldrig kommenterar de kommentarer som kommit in på dens blogg. Antagligen är de likadana när de pratar, gillar att prata men dåliga på att lyssna.
Kristina, ja det är som att tala med en vägg! Trist.
Skicka en kommentar