En orolig mors betraktelser.

Sonen den yngre blir inte frisk. Symptomen är många, en del diffusa och andra glasklara. Idag skickade jag honom till skolan ändå. Trots att han varit uppe mycket i natt. Trots att han är trött och inte så fräsch. Han kommer så mycket efter i skolan. Jag tror naturligtvis inte han smittar, då hade han aldrig fått gå. Försök sa jag. Går det inte så kom hem. Jag tror han har magkatarr.

Det gör inte saken bättre i och för sig. Hur kommer man till rätta med det? Ofta, allt för ofta är ju det ett problem som har med den dagliga gärningen att göra. Jag tänker automatiskt på skolan, vantrivsel? eller kan det ha blivit något mer han inte tål att äta? Är han deprimerad eller vad sjutton det kan vara. Har haft lång samtal med honom i helgen men inget konkret kommer fram.

Han är väldigt trött, inte så konstigt just nu med mycket ont i magen. Knappt någon mat och lite sömn. I morse ställde jag honom på vågen. - 3 kilo på 2 veckor. DÅ blev jag mer orolig. Ringde barnkliniken där han gått sedan födseln. Ville mest be om råd men vi fick en akuttid imorgon. Det är aldrig roligt när barnen inte mår bra och när det inte går att ringa in är det värre. Jag har själv levt hela mitt liv med ont i magen. Fick diagnos när jag var närmare 40! Hoppas, hoppas det kan ge något med doktorn imorgon, för nu är det riktigt synd om honom.

Hade tänkt påbörja ett nytt kapitel i livet idag. Väljer istället att vara hemma och vänta ifall han ringer och vill hem. Mina nya kapitel får väl vänta lite. Bara sonen blir bättre.

Vänner i alla länder, håll tummarna för mig idag.

Det känns som om det behövs några hållna tummar idag. Beskedet lär jag inte få förrän kanske fredag om jag har tur, annars efter helgen. Försäkringskassan skall idag fatta beslut i mitt ärende. Förlängd sjukersättning?! Eller ska jag gå till jobbet om en vecka?! Jag kanske bör förtydliga att jag inte är rädd för att gå till jobbet. Jag saknar inte heller vilja att göra det. Problemet är att jag arbetar på sjukhusets kanske tyngsta avdelning. Svårt att avgöra nu när MÄVA startat, men riktigt tung. Där måste man vara frisk. Kunna lyfta och ta i. Jag inser att jag aldrig kommer arbeta som undersköterska igen. Skulle behöva den förlängda sjukersättningen att ta in de sista krafterna och ge Västragötalands regionen en chans att skapa mig en anpassad tjänst. Jag har regionens största arbetsgivare, nog ska de klara en omplacering..

Efter den här ARTIKELN har jag i alla fall bra argument, vore väl själva den om inte jag skulle passa de normerna. Behöver bara bli lite bättre först.
Att man ändå oroas förstår ni om ni läser det här, och det här, ett litet axplock av vad alliansens nya sjukersättningsregler betyder i verkligheten.

Jag tänker inte sitta hemma och bryta ihop idag. Jag ska få massage och klippa mig, sedan tar jag sonen till stranden. Går jag hemma blir jag nog fort idiot. Men det skulle kännas bra om ni, alla vänner jorden runt, höll era tummar för mig idag.
Jag lovar att berätta så fort jag vet vad beslutet blivit.