Att det kan vara så olika.

Skateboardramp i Uddevalla.
-------------------------------------------------------------------------------------------------Skateboardramp i Älmhult.
Sorgligt konstaterar jag att det kan vara väldigt olika.

Högt över havet vilket man är politiker eller ej.

I dagarna har Arja Saijonmas strof
"Vem är du vem är jag, levande charader. Spelar alla roller så bra", ljudit i huvudet på mig.
Tycker frågan är berättigad.
Vem är du?
Vem är jag?
Spelar vi charader för varandra?
Ä vi bara som vi är eller spelar vi också roller?
Var spelar vi dem, i så fall?
Är det när jag är hemma i min roll som mor och maka jag är jag, på riktigt?
Vem är jag då, eller vad är jag då i min roll som politiker, lokalkändis och en person som syns och hörs mer än lovligt?
Vem är det som blir uppfylld av det nya arbetet och längtar dit?
Två sidor av samma mynt kanske.
Så kanske det är.
All detta och lite till är jag. Väljer att visa/använda det i olika sammanhang bara. Det kanske passar olika bra, olika ställen.
Eller är det kanske inte så stor skillnad när allt kommer omkring?
Vad vill jag nu med detta då... Kanske inget egentligen. Men jag har fått anledning att tänka lite.
Tänka på hur det är att våga stå för vem man är.
Att våga vara en offentlig person, i mitt fall bland annat som politiker, trots att politikerföraktet är stort.
Att våga stå för vad man säger.
Jag säger aldrig något jag inte menar. Ibland när jag har en åsikt får jag poängtera det, jag står för vad jag säger.
Jag har ibland fel! Jo då, ibland tänker jag tankar om folk, det händer att jag får ändra mig. Det är helt okej. Om jag tänkt att någon inte klarar något och jag får ändra mig, då är det rent av roligt.
Ibland klarar någon inte av det jag trott, då är det inte lika roligt att ha fel.
Men mest av allt brukar jag inte tänka så mycket.
Jag lägger inte energi på att inte tycka om någon till exempel!
Skulle aldrig falla mig in. Då sorterar jag istället bort det umgänget till minimalt och uppför mig som folk när vi ändå måste ses.
Just i politiken är det vanligt känns det som, men som tur är måste man inte varken älska alla eller umgås med dem.
Vi är alla lika oavsett var i världen vi befinner oss.
Enligt Bohusläningens kommentarsfält idag är det politikers fel att UHC går i konkurs...det är kanske inte lika för all. Men att få skulden för allt möjligt och omöjligt, det är nog ändå lika var man än befinner sig
Man måste vara beredd på det, man måste våga, man måste orka. För att orka det är det kanske bra om man har sin egen roll klar för sig, hur den ska spelas.

"Vem är du?
Vem är jag?
Levande charader
Spelar alla roller så bra "

Blev du inte klokare på detta? Inte jag heller, men det behövde skrivas, så är det också ibland!

Att bygga eller inte bygga, är det frågan?

Jag röstade nej i folkomröstningen som gällde Skeppsviken, brukar jag säga. Nu har jag fått veta att jag röstade ja..man hade två ja alternativ. Ett ja till bebyggelse och ett ja till grönområde. Logiskt har jag röstat ja till grönområde. Lika logiskt är att jag faktiskt röstade nej till den bebyggelse man visade då, vid den tiden det begav sig. Man skulle bygga i precis hela Skeppsviken. Det handlade initialt om en bomässa, de ritningarna minns jag tydligt. Jag minns att jag tänkte att de ekonomiska kalkylerna var helt bortitok och att det var buffel och båg. Så blev då valresultatet ja till grönområde. Om jag kommer ihåg rätt var det ca 3000 personer som röstade, en försvinnande liten mängd människor. Antar att resterande tyckte det var ointressant eller att man saknade förstroende i vilket fall.

Nu många år senare ska det byggas i Skeppsviken. Av några högljudda framställs det som det ultimata sveket. Jag har svårt att se det. Man bygger på ett av bergen som i sig inte är varesig snyggt, vårdat eller använt. Den slyiga backen på baksidan kommer rent av må bra av att det händer något, det blir en uppsnyggning i hela området. Idag är det onekligen ganska fult längs vägen som leder dit. Jag är med andra ord inte speciellt upprörd över detta tänkta bygge, trots att jag var av annan åsikt vid folkomröstningen.

I Stockholm i helgen slogs jag av dessa tankar igen.
Så otroligt fint man gör utmed strandlinjerna. Man rensar bort gamla industrier och bygger bostäder. Den ena finare än det andra. Nog vet jag vad jag tycker är mest roligt att titta på i alla fall.