Jag röstade nej i folkomröstningen som gällde Skeppsviken, brukar jag säga. Nu har jag fått veta att jag röstade ja..man hade två ja alternativ. Ett ja till bebyggelse och ett ja till grönområde. Logiskt har jag röstat ja till grönområde. Lika logiskt är att jag faktiskt röstade nej till den bebyggelse man visade då, vid den tiden det begav sig. Man skulle bygga i precis hela Skeppsviken. Det handlade initialt om en bomässa, de ritningarna minns jag tydligt. Jag minns att jag tänkte att de ekonomiska kalkylerna var helt bortitok och att det var buffel och båg. Så blev då valresultatet ja till grönområde. Om jag kommer ihåg rätt var det ca 3000 personer som röstade, en försvinnande liten mängd människor. Antar att resterande tyckte det var ointressant eller att man saknade förstroende i vilket fall.
Nu många år senare ska det byggas i Skeppsviken. Av några högljudda framställs det som det ultimata sveket. Jag har svårt att se det. Man bygger på ett av bergen som i sig inte är varesig snyggt, vårdat eller använt. Den slyiga backen på baksidan kommer rent av må bra av att det händer något, det blir en uppsnyggning i hela området. Idag är det onekligen ganska fult längs vägen som leder dit. Jag är med andra ord inte speciellt upprörd över detta tänkta bygge, trots att jag var av annan åsikt vid folkomröstningen.
I Stockholm i helgen slogs jag av dessa tankar igen.
Så otroligt fint man gör utmed strandlinjerna. Man rensar bort gamla industrier och bygger bostäder. Den ena finare än det andra. Nog vet jag vad jag tycker är mest roligt att titta på i alla fall.
