Jag läser artiklar och jag läser bloggar. Upprördheten över Persons skatteavdrag för hemhjälp är stor. Varför då? Om man är emot något och jobbar för det är väl en sak. Om det senare ändå införs är väl en helt annan sak.
Skulle han då stå som ett fån och säga att- av princip är jag emot, så jag betalar allt själv. Är det verkligen en rimlig tanke? Tänk jag tycker inte det!
Kanske är det störande att Persson har råd att ha hemhjälp, men det är inte det som är frågan.
Försöker tänka på hur jag lever, principfats ibland, ibland inte. Saker man varit emot sker ändå och man accepterar så småningom. Annars är man en bakåtsträvare.
Skulle vi socialdemokrater i Uddevalla t.ex. i fortsättningen bara få lov att gå i de kommunala skolorna. För att vi av princip är emot det alliansen nu gör??
Eller, jag/vi som är och var emot EU och är förespråkare för systembolaget och spritmonopolet, skall jag av princip låta bli att handla sprit när jag är i Tyskland?? Sorry det gör jag inte, jag handlar! Sviker jag mina ideal? Nej! Jag lever efter de regler som gäller nu. Blir det ändring skall jag rätta mig efter det också.
Jobbavdraget, jag var och är emot den skattesänknigen, den är tycker jag, ytterst odemokratisk! Jag får dessutom inget! Men maken får, inte har han gjort ett enda försök att få betala mer skatt och slippa jobbavdraget. Har ni gjort det?? Lever ni upp till alla era ideal, eller följer ni med tiden och utvecklingen??
Så jag kan inte låta bli att undra, Exakt vad är hemskt i det Göran Persson har gjort??
8 kommentarer:
Så talar en person utan principer.
Som säger en sak och gör en annan.
Stiftar lagar för folket men bryr sig inte själv att lyda dom.
Typiskt sossar
Jag blir så förbannad
Lasse
Dina tankar är beaktansvärda. Seriöst är det så att t.ex. Olof Johansson säkert åker över Öresundsbron fast han avgick ur regeringen i protest mot att den byggdes. Att Göran Perssons avdrag nu upprör är nog ett uttryck för att det saknats hatobjekt en tid. Lars Danielsson är förbrukad och Reinfeldts gäng passar sig noga efter dikeskärningarna.
En seriös diskussion om S-politiken i framtiden har försvunnit från S-bloggen. Göran Perssons avdrag dominerar f.n. och man har lust att vänta tills någon kommer med något mer väsentligt.
Instämmer till fullo i dina resonemang. Politik handlar om att förändra verkligheten, inte (primärt) om livstil eller personliga val.
De som nu skäller på Göran, skulle man ta deras argument på allvar skulle man vara tvungen att flytta ut i skogen och livnära sig på egenodlade eko-tomater. Fånerier är vad kritiken mot Göran är.
Drevet mot Göran är ytterst osmakligt. Numera är han dessutom privatperson och inget annat. Det hela tangerar förföljelse. Och inte blir det bättre av att en del partikamrater NU framför kritik mot hans ledarstil. Nu - när vi har valt en ANNAN partiledare.
Ynkedom är vad det är. Jag var aldrig någon större vän av den politik Göran företrädde (jag är för mycket vänstersosse för det) men jag gjorde min åsikt känd redan på den tiden Göran var partiledare. Och framför allt hade jag åsikter om politiken. Inte om hans privata beteenden eller personlighet.
Lite mer civilkurage skulle inte skada. Och lite mer fokus på politik i stället för personangrepp. Vem vet, i så fall kanske vi till och med kan förverkliga den demokratiska socialismen på lite sikt...
När sossepolitiker aktivt nedrustar istället för tvärtom, det är många gånger mer upprörande än att en privatperson oavsett politisk bakgrund lever efter regler som instiftas.
Regionpoltiker som ena stunden talar sig varma för en bra och rättvis vård, i alla fall i valtider, eller gör sin röst hörd för jämlikt samhälle och rättvisa kvinnolöner, men som i nästa stund tar beslut som gör att löneutrymmet för kvinnors löner minskar i offentlig verksamhet, minskar på resurser och möjligheter till en jämlik vård. Det är upprörande på riktigt! Och utifall sossarna föredrar att diskutera lagliga avdrag, istället för samhället man är med och formar, så är det verklighetsflykt på hög nivå!
Jag hade tänkt skriva något liknande, men du har formulerat det så bra att det känns onödigt.
Man kan vara emot ett system trots att man utnyttjar det. Jag ser inget reellt problem med det, om än ett principiellt.
Miakel Åhamn, om din vision om den demokratiska socialismens införande är att rika gubbar som Persson ska kunna sitta på sitt gods och ta emot mina hoparbetade skattepengar i lättnad på priset för att hålla sin överdimensionerade bostad i skick, då undrar jag vad jag verkligen är som kallat mig vänstersosse under alla dessa år är när du gör det också.
Du skriver att politik inte handlar om personliga val, men vilket val har pigan osm gör i ordning hemma hos den som sade sig företräda hennes klassintressen då? Och vilken möjlighet har hon att förändra sin verklighet? Räknas dem i sossarnas värld fortfarande?
Ni som kommenterar här, samt bloggförfattaren, får mig mer och mer att inse att beslutet att lämna det borgerliga partiet socialdemokraterna (att ens kalla det SAP är ett hån mot de kämpar som en gång tvingades bilda det för sin överlevnad) är till hundra procent rätt.
Nicklas Eriksson:
Du argumenterar som om jag vore för pigavdraget. Det är jag inte.
Den fråga blogginnehavaren tar upp är om det är rimligt att kräva av Göran att han skall avstå från ett skatteavdrag som den borgerliga regeringen infört, med hänvisning till att hans (och mitt) parti motsätter oss just det skatteavdraget.
Den frågan kan omformuleras till: Handlar politik om livsstil och personliga val eller om att ta politisk kamp för att förändra verkligheten?
För liberaler handlar politik om livsstil och personliga val. För mig som socialist handlar det om att förändra verkligheten genom kollektivt agerande.
Det är helt ointressant om Göran gör pigavdrag. Det intressanta är att avskaffa pigavdraget om (när!) vi vinner valet 2010.
Du säger att du lämnat SAP. Till förmån för vilket parti då, om man får fråga? Vilket parti har större chanser än SAP att påverka den politiska utvecklingen i socialistisk riktning?
Jag skulle säga att alla partier har större chanser än (s) att göra det eftersom (s) överhuvudtaget inte är ett socialistiskt parti. Det är väl snart tio år sedan man skrev bort socialismen ur partiprogrammet.
Ja, det är rimligt att kräva att man, om man vill behålla något som ens avlägset påminner om politisk trovärdighet, lever som man lär och inte utnyttjar systemet.
Jag har inte lämnat (s) än, men jag kommer att göra det så fort jag får reda på hur man gör när man avsäger sig uppdragen. Jag är inte säker på att jag kommer att ansluta mig till ett parti eftersom min tro på parlamentarismen har fått sig en rejäl knäcka. Den skapar en politikerklass som bara gör allt för att vinna val, och då måste appellera till väljare som inte delar partiets ideologi och då är högervandringen, eller mittenvandringen vilket är lika illa, oundviklig.
Skicka en kommentar