onsdag 24 november 2010

Show and tell, Fredagstema.

Några dagar försent men ändå, här kommer det. Musikanta håller i temat och denna gång är det "ett möte jag aldrig glömmer". Svårt! Jag hittar inget i minnet som lyser klarar än något annat. Några som gjort mig arg, men de har jag ingen lust att dela. Funderar på den enorma tur jag har som i vuxen ålder fått nya vänner. Men inte heller det är ett möte, snarare många. Nästan motvilligt hamnar jag i ett kändismöte.

Året är 1988 eller 1989 jag hade fått en dag för mig själv. Som ensamstående mamma var det en lyx jag inte riktigt visste vad jag skulle göra med.
Satte mig i bilen och åkte till Smögen. Det var högsäsong och mycket folk, trångt på bryggan och i butikerna.
Vilket märkligt val tänker jag idag, nuförtiden längtar jag mer efter en öde ö:-) Men, men att gå hemma ensam med en liten påverkade säkert valet, jag antar att jag behövde se folk.

I en av butikerna fick jag syn på en väldigt snygg tröja. En stickad den gick i orange toner och hade något som jag minns att jag liknade med indianmönster. Snygg, väldigt snygg och annorlunda.
Jag tog ner den från väggen höll den framför mig och gick mot spegeln.
Lite mycket orange tänkte jag, inte för attjag inte uppskattade färgen, jag var mer rädd att sticka ut, att synas. Granskade den kritiskt när en kvinna som såg bekant ut tog ett steg fram.
- Vilka färger, vilken tröja, den skulle klä dig perfekt! Hon log uppmuntrande. Nja minns jag att jag sa, jag tror jag kommer synas för mycket.
- Det är inget du ska vara rädd för sa hon, du tål att titta på.
Så gick hon vidare med sina väninnor. Jag valde att inte köpa tröjan, fegt men sådan är jag..
Lite senare mötte jag dem igen och då slog det mig att det inte var någon Uddevallabo jag kände igen. Det var Lillbabs:-)

6 kommentarer:

Grekland nu sa...

Kul möte! Och trevligt gjort av Lillbabs, att ge ett positivt råd sådär till en okänd.

Musikanta sa...

Kul inlägg - det gör ingenting att det är sent. Bättre etc. Synd att du inte köpte jumpern, det hade blivit ett extra litet minne.

Lustigt också att du inte kände igen Lill-Babs, jag har bara sett henne live en gång, men hennes röst är så speciell att den glömmer man inte! Hon är tydligen i alla fall den toppentjej i verkligheten som hon visar upp på scenen...
Kramar!

Fritt ur hjärtat sa...

Ingabritt, lite är det ju så med sådana kommentarer att de är av omtanke, annars hade hon inte haft någon anledning att säga något. Jag har ett gott öga till henne efter det.

Musikanta, jag tror inte det är så ko0nstigt att inte känna igen, helt enkelt för att man inte förväntar sig det. Autoatikst tänkte jag på Uddevallabo när det var någon jag kände igen.

Lotta sa...

Åh, du skulle ju ha köpt tröjan!!!! Fast jag vet, jag var nog likadan och ville inte sticka ut för mycket. Nu går det bättre :-)

Pettas sa...

Det händer en nu och då att man tycker sig känna igen någon men inte kan placera personen ögonblickligen.
Tv-kändisar och andra kändisar blir vardagsmat på sitt speciella sätt i och med massmediala inslag som fastnar i hjärnan på en. Sedan när man träffar någon så känns de igen, som någon bekant man borde känna igen och poletten faller ner så småningom med ett aha!:D
Känner igen det där.
Trevlig möte minsann:)!
Karin

Fritt ur hjärtat sa...

Lotta, visst skulle jag gjort det, men så blev det inte.

Pettas, exakt, har varit med om liknande på andra ställe:-)