Show and tell, Fredagstema.

Några dagar försent men ändå, här kommer det. Musikanta håller i temat och denna gång är det "ett möte jag aldrig glömmer". Svårt! Jag hittar inget i minnet som lyser klarar än något annat. Några som gjort mig arg, men de har jag ingen lust att dela. Funderar på den enorma tur jag har som i vuxen ålder fått nya vänner. Men inte heller det är ett möte, snarare många. Nästan motvilligt hamnar jag i ett kändismöte.

Året är 1988 eller 1989 jag hade fått en dag för mig själv. Som ensamstående mamma var det en lyx jag inte riktigt visste vad jag skulle göra med.

Satte mig i bilen och åkte till Smögen. Det var högsäsong och mycket folk, trångt på bryggan och i butikerna.

Vilket märkligt val tänker jag idag, nuförtiden längtar jag mer efter en öde ö:-) Men, men att gå hemma ensam med en liten påverkade säkert valet, jag antar att jag behövde se folk.

I en av butikerna fick jag syn på en väldigt snygg tröja. En stickad den gick i orange toner och hade något som jag minns att jag liknade med indianmönster. Snygg, väldigt snygg och annorlunda.

Jag tog ner den från väggen höll den framför mig och gick mot spegeln.

Lite mycket orange tänkte jag, inte för attjag inte uppskattade färgen, jag var mer rädd att sticka ut, att synas. Granskade den kritiskt när en kvinna som såg bekant ut tog ett steg fram.

- Vilka färger, vilken tröja, den skulle klä dig perfekt! Hon log uppmuntrande. Nja minns jag att jag sa, jag tror jag kommer synas för mycket.

- Det är inget du ska vara rädd för sa hon, du tål att titta på.

Så gick hon vidare med sina väninnor. Jag valde att inte köpa tröjan, fegt men sådan är jag..

Lite senare mötte jag dem igen och då slog det mig att det inte var någon Uddevallabo jag kände igen. Det var Lillbabs:-)

Har träffat Lillbabs efter det:-)