Dagen efter kvällen före.

Kanske någon tolkar rubriken som om jag har baksmälla, men så är inte fallet. Det får man inte av Julmust. Däremot känns det i hela kroppen att det är dagen efter kvällen före. Jag är trött och har ont. Intet nytt under solen alltså. Men det var värt det! Vi hade så trevligt.

Jag fattar bara inte var all mat kom ifrån! Vi skulle ju ha litet julbord i år!! Först när vi började förbereda allt, kändes det som om jag hade järnkoll. Har ju känt länge att allt är klart och att vi planerat bra. Åkte till mormor och tog en fika i lugn och ro.Hem på frukost och så iväg och önskade min bror god jul.

När jag kom hem igen

möttes jag av maken som frustrerat

konstaterade att " VI HAR INGEN DUK!" klart vi har säger jag.....

Det visar sig att den jag lagt fram räcker till bordet om en skiva är i, nu skulle vi använda båda. Himmel och pannkaka, har jag glömt att fixa duk.... jag skulle ju köpa tyg och fålla bara. Hur kunde jag glömma de?? Fram med ett vitt lakan, inte heller det räckte! Nä hä, i bilen igen och mot Torp. Halleluja för OBS, en rulle vit pappersduk och så en röd löpare på mitten. Inte vad jag tänkt men, men.

In i duschen, det börjar bli krisigt med tid, Svåger och Svägerska kommer vid 3, då ska vi ha kalkonmiddag. Jag inser då att julbordet för kvällen är halvfärdigt!!!!
NÄR TAPPADE JAG GREPPET???

Har jag gått hemma för länge? Tappar man konsten att hålla många bollar i luften när man inte stimuleras på jobbet längre?? Jag blir mycket ledsen...... Svägerskan som kommer direkt från jobbet säger till mig att ta det lugnt Det löser sig. Så ser de på Kalle anka och jag får fixa till det sista.

Äggosten som ju blivit en följetång här är TORR! Jag svär inte i bloggen men det gjorde jag igår när vi tog fram den. Alla åt ändå, och smaken var det inget fel på, men varför är den torr????

Jag har offrat mig på sista biten till frukost nu, men ska definitivt göra en snart igen...

Efter några timmars småprat och godisägande kom syrran med familj. Då avancerade jag till köket igen. Svågern satt troget på en stol och höll mig sällskap, fick till omeletten, prinskorvarna och det sista som saknats. Närmare klockan åtta sätter vi oss till bords igen. Som vanlig är det för mycket mat, trots att jag räknar upp minst 5 saker vi ransonerat bort. Det är aningen mer kalkon och lax än vanligt för en av syrrans barn

äter inte rött kött. Men annars inget....

När jag tog fram chokladpuddingen och kaffet sista vändan gick det ett sus genom skaran. Flera avstod puddingen, men kaffet slank ner.

Nu står vi här med ett kylskåp fullt av rester. Tur vi inte förberett någon middag för idag, det har löst sig själv. Nu ska jag efter en väldigt bra start på dagen med Julotta och kaffe, ta itu med

det sista från igår. I köket där känns det verkligen att det är dagen efter kvällen före.