Ibland inser jag att jag tar upp "kännsliga" ämnen, ganska okänsligt. Jag är nog en ganska okomplicerad människa. Jag blir arg och glad med samma frenesi Har lika nära till skratt som till gråt.
Jag har de senaste fått uppmuntrande mejl eller kommentarer, dels det jag skrev om sexuell läggning, Etanoldebatten och annat också. Jag har fått beröm så jag rodnar för att jag skriver bra och borde våga satsa på en bok.
När en tråd faller platt undrar jag alltid varför. En sådan tråd var den om Heljerödshemmet. Jag skriver ju ändå på Sbloggar så jag trodde kanske att någon skulle reagera. Men icke. Jag är sedan tidigare kritisk till S alla reformer, och hoppas att vi i den förändring som nu ska ske, kan ändra på en del av misstagen.
När inlägget om Heljerödshemmet inte fick någon kommentar tänkte jag ganska enkelt att ämnet är för svårt att diskutera.
Döm om min förvåning när jag då idag fått en kommentar, det är ju längesedan jag skrev den. En kommentar som dessutom var väldigt glad över det jag skrivit. Jag fick också frågan om jag funderat på att skicka den som insändare till Bohusläningen.
Det har jag verkligen inte. Men eftersom jag är som jag är kopierade jag den omgående och skickade iväg, som insändare till Bohusläningen. Tycker de som kämpar för Heljerödshemmet att den kan tillföra något ställer jag gärna upp.
Återigen börjar en period av det jag är så dålig på. Väntan! Jag ska vänta och se om den kommer med. Men det vägs upp av att jag får kommentarer som gör mig glad.
2 kommentarer:
Hej Simone!
Jag är glad att du nämner Heljeröds nedläggningshot i din blogg. Detta är en viktig fråga för mig som är en före detta patient. och för många andra. Vi är en liten grupp som försöker förmedla våra erfarenheter ut till media om Heljerödshemmet, och vad det betyder och har betytt för oss.
Om du googlar på Heljerödshemmet, så hittar du mycket information.
MVH Madde m82h@hotmail.com
Hej Madde, läste din insändare idag, antar att det var din:-)) Sofia uppmanade mej att skriva också, så mitt inlägg om nedläggningen är inskickad till Bohusläningen. Hoppas det gör någon skillnad. Jag blir beklämd när folk inte vågar prata om psykisk sjukdom, det är inte farligt, och samtalen behövs!
Lev väl hälsar Simone
Skicka en kommentar