Grus i maskineriet?

Ansökan om förlängd sjukersättning, visst låter det ödesmättat! Jag fick pappren från Försäkringskassan ett par dagar före jul, tyckte det var taskig timing... Fick inte riktigt tummen ur men 4 februari hade jag varit hos läkare och fyllt i alla ark och kunde lämna den. I fredags ringde det en ny handläggare, hon höll på med mina papper. Vilken handläggning de måste ha!! Vilken tur att jag inte inkom med pappren i Mars som var sista datum, då hade det väl inte blivit klart.

Vi har stora regeländringar sa handläggaren. Jo jag vet, jag läser tidningar svarade jag. Ersättningen du går på skall i princip inte finnas, sa hon. Nej jag vet svarade jag. Hon pratade med mig rätt länge, ställde kompletterande frågor till läkarutlåtandet. Så sa hon när jag läser dina papper undrar jag hur ni tänkt när ni söker för ett år? Tror du verkligen att du är tillbaks i jobb om ett år.

Jag svarade så ärligt jag kunde att jag tror ingenting längre! Jag hoppas. Att doktorn fotsätter med ett år i taget är nog för att skona mina nerver, jag skulle gå i däck om jag fick veta att man ger upp hoppet och säger pension. Fast det är klart, det var innan de nya reglerna som Alliansen kom farandes med. Idag är man Pensionär och utanför eller frisk, det finns inget mellanting! För mig innebär det att pappren som skrevs av doktorn i Januari egentligen är felformulerade för att räcka i det nya, men det var bra till det som gällde då.

Hur det går?? Inte en aning, men jag har lovat att inte hetsa upp mig. Att inte låta oro ta kraft och göra mig nedstämd. Detta är en situation jag inte på något sätt kan påverka! Säger de att jag skall jobba, då får jag försöka göra. Sedan får de lösa problemen som uppstår. Det är faktiskt inte min sak, jag är bara en kugge i ett maskineri, ett maskineri med mycket grus i.