Slakten av sjukförsäkringen

Undra på att jag går och är rädd! Inget brev idag heller mindre än en månad kvar och jag vet inte vad som händer sedan. Dagens debatt i Aftonbladet skriven av en som arbetar på försäkringskassan får mig att vilja skrika högt!! Det låter väl fint med fokus på rehab och slut på utanförskap. Men jag är rädd, arg och förtvivlad! Vet folk att det är så här det blir??

Några citat från artikeln.

"Den nya ”rehabiliteringskedjan” innebär i förlängningen att många människor faller mellan stolarna eller blir beroende av stöd från socialen."

”Rehabiliteringskedjan” har inget med rehabilitering att göra. Det handlar snarare om en utfasningskedja."

"Jag förstår att många inte förstått konsekvenserna av reformeringen av sjukförsäkringen, det är krångligt med begrepp, tidpunkter och siffror. Men att det är så tyst i media är skrämmande. Att politiker och media inte tagit sitt ansvar för att göra det begripligt för människor vad som väntar är djupt oroande. Med försämringarna i a-kassan och sjukförsäkringen ökar fattigdomen och utanförskapet ytterligare.
Att sedan varken försäkringskassan, arbetsförmedlingen eller de sociala myndigheterna kommer att klara av sina åtaganden på grund av för liten bemanning kommer ytterligare försämra välfärden för medborgarna.
Vi går i rask marsch mot 2/3-delssamhället utan att någon säger ”halt”.
Snart är det för sent."

Jag brukar säga lite kaxigt att jag oroar mig när jag vet vad jag skall oroa mig för. Men ovisshet är inte spännande, det är hemskt. Att jag skall "mätas" mot hela arbetsmarknaden är inte bara dumt det är förnedrade! Jag har full upp med att vara en människa som fungerar, skall jag ta kryckor till jobbet och sitta där och titta eller vad är det man tänker.

Vi behöver skrika högt, nu!!! Att hoppas på en ny regering hjälper inte mycket!! Så mycket är föstört innan det sker. Tänk om fler tänkt efter före då hade vi kanske sluppit slakten av sjukförsäkringen.